Jag har slutat skolan nu. Sitter kvar i skolan. Bussen går inte än på ett tag, så jag kan lika väl sitta kvar här vid datorn och roa mig en stund...
Jag är förvirrad. Rickard ska börja arbeta imon och är alltså hemma hos mamma idag. Skönt med en ledig dag kan jag förstå. L är sjuk. Hon har nog fått samma skit som jag, dock en värre variant. Jag klarar av att gå till skolan, sitta rakt och lite halvt försöka hänga med på lektionerna. Är jag smart hoppar jag över gympan imon, så blir jag kanske frisk snabbare. Men Rickard... Min Rickard är hemma hos mamma och idag är det måndag och jag ska till pappa. Jag visste ju att det kommer att bli så här. Det är Rickard också medveten om. Han vet att jag kommer vara hos pappa, när jag ska vara där. Det får han acceptera. Jag tänker inte vara hos mamma mer, bara för att min pojkvän bor där. Jag vill inte välja bort en av mina föräldrar. När Rickard har egen lägenhet, då är det en annan sak. Då väljer jag inte bort en av mina föräldrar, då väljer jag att vara hos min pojkvän. Det tycker jag låter rättvist. Eller vad tycker ni?
Rickard... Rickard... Rickard... Det känns konstigt. Han kommer inte åka ifrån mig. Denna gång har han kommit för att stanna. Ändå är jag rädd att förlora honom, som om jag inte litar på att livet har gett mig min älskade. Jag har svårt att inse att dagen är kommen. "En dag kommer allting bli mycket lättare..." och den dagen har jag nu upplevt. Är det lycka som väntar eller ska jag vara beredd på något annat? Jag har mycket att tänka på, men det ska jag nog kunna hantera... tror jag.

Två bussar rullar in på hållplatser
och jag måste välja.
Ska jag göra som jag alltid ha gjort
eller ska jag ändra mig för din skull.
Jag går först mot den ena bussen,
men stannar och vänder om.
Jag står stilla, tyst och väntar.
Båda bussarna stänger dörrarna och åker iväg.
Jag står kvar i väntan på dig.

/Jasmine