Man måste ta sig till en plats, där man varit förut. Minnen finns det alltid - både bra och dåliga. Det går inte att bara låta bli att komma, man måste ta sig samman och försöka. Man måste stå ansikte mot ansikte med sina minnen. You have to face your memories.

Friluftsdagar är inte någon hit enligt mig, men det är bara att göra. Skönt att slippa lektionerna, så jag antar att jag ska njuta. Vi ska spela beachvolly. Det väcker minnen. Hallen som vi ska vara i har jag varit i förut. Inte med min gymnasieskolan. Under högstadietiden hade vi ofta lagdagar där. Jag tyckte det var ganska kul faktiskt. Och nu måste jag väcka upp minnen. Jag står mellan två livskapitel. Jag har precis börjat på ett nytt och ännu inte hunnit smälta att det andra kapitlet redan är läst. Jag vet att jag klarar det, inte så jag menar. Men minnen, de kan man inte förneka. Antingen är det ingen fara alls, eller så kommer allting bara rasa samman. Rasa? Nej, kanske inte... men det kommer kanske bli tufft. Varje dag tvingas man bemöta och acceptera sina minnen, sitt inre. Men idag är det speciellt. Idag är det en annan dag. Idag har jag inte tryggheten jag hade då. För några månader sen förlorade jag den trygghet jag hade. Mina tryggheter lämnade mig och jag hann aldrig finna nya.



Today: Face your memories...

Kram