Det finns många bloggar som inspirerar mig. En blogg med en liten nisch är alltid rolig att följa. Jag läser Julia's Pysselblogg dagligen. Hon ger mig inspiration och viljan till att fortsätta tillverka smycken, göra kort och i allmänhet bara skapa. Tack för det.
Idag har jag kollat in bloggen 15 år och tvillingmamma. Jag får en underlig känsla inom mig. Bloggerskan blev gravid med tvillingar, när hon var 15 år. Hon valde att behålla barnet och i hennes blogg får man följa henne på vägen. Idag har hon tvillingar - en flick och en pojke. Jag känner verkligen hennes lycka, då jag läser hennes blogg. Hon inspirerar mig. Hur? Nej, jag kanske inte vill ha barn, men hon får mig att fundera. Tanken på att jag kanske blir gravid i unga år har alltid funnits. Jag älskar Rickard... och kanske går vårt förhållande till den nivån. Jag och Rickard började vår relation som främlingar, men blev väldigt snabbt vänner. Vi träffades ett halvår efter att vi först fick kontakten. Då blev vi också ihop. Vi har varit ihop i över ett år. Det känns väldigt overkligt. Samtidigt känns det härligt. Jag känner mig inte ensam, jag vet att jag duger. Rickard älskar mig för den jag är och det visar han väldigt bra. Rickard har tankar på att flytta ner till mig. Eller det är inte bara tankar... Han letar jobb och när han lyckats få ett, ska han söka lägenhet. Planerna är inte längre tankar, de är verklighet. Men än har vi inte nått vårt mål. Men vi försöker. När Rickard flyttar ner hit, då kommer vårt förhållande upp till en ny nivå. Och kanske kan vi komma längre? Kanske flyttar vi ihop, gifter oss, skaffar barn, får barnbarn och lever tillsammans tills döden skiljer oss åt? Det är bara tankar. Jag vet inte.
Men när jag läser bloggen, om en 15-åriga tjejen, som blev gravid med tvillingar och valde att föda barnet... då börjar jag tänka. Jag kan inte låta bli att gå in i mig själv. Om jag skulle bli gravid nu, hur skulle allt bli då? Skulle jag välja att föda barnet? Skulle Rickard vilja att jag behåller eller tar bort den lilla människan, som finns i min mage? Hur skulle familj, släkt och vänner reagera? Hur väljer man det? Pappa säger alltid att man ska gå på magkänslan, men... Gäller det även här? Jag vet inte.
När jag läser hennes blogg börjar jag tänka. Jag börjar tänka på allt; mitt liv, framtiden, kärlek, relationer, barn... mig själv. Det är mycket känslor som bubblar upp till ytan. Man kan inte se det på utsidan, men inom mig kommer frågorna fram. Det är kanske bra att man får läsa om andra, som har klarat det? Ifall man en dag hamnar där själv, då vet man att man inte är ensam.
Om jag nu skulle bli gravid i tidig ålder (eller om något annat stort skulle hända i mitt liv), borde jag skaffa en särskild blogg för det, eller ska jag fortsätta skriva i denna? Vad tycker ni?

(Kom ihåg att detta bara är tankar, ni behöver inte vara oroliga.)
/Jasmine