Känslan av att åka tåg. Det är något visst med den. Jag har aldrig upplevt samma känsla någon annanstans. Det är bara när jag sitter där i tåget, som susar fram genom Sveriges landskap. Att veta att man är på väg. Något närmar sig. Man lämnar en destination och kommer fram till en annan. Man går på en station och går av på en annan.
Det är en förväntansfull känsla. Man längtar, samtidigt som man sakna destinationen man lämnade. Men det är väl underbart? Att längta är underbart, eller hur? Hade vi inte kunnat längta, då hade ju livet inte varit värt att leva. Man måste kunna längta, njuta och se fram emot, annars uppskattar man inte de tillfällen, då man får det man vill ha.

Om två veckor är jag uppe hos min älskade Rickard igen. Fem timmar på ett och samma tåg. Det är en lång resa, många timmar, men det är absolut värt det! Jag älskar att vara tillsammans med Rickard. Han är så fin, så vacker och en så underbart bra kompis. Dessutom är han min pojkvän, som jag älskar över allt annat. Idag (10 oktober) har vi varit ihop i 14 månader. Jag älskar honom mer och mer för varje dag som går. Vår kärlek blir allt starkare.
Att sitta fem timmar på tåg är ingenting, om man ska få träffa sin älskade.

Känslan av att sitta på ett tåg är något värdefull, något speciellt och en känsla, som man absolut ska njuta av. Ingenting toppar känslan av att fara genom Sverige. Man känner att man är på väg. Man står inte still. Livet går vidare.

/Jasmine