Jag började skolan, när jag var sju år. Det gör alla barn i Sverige. Det är då man verkligen går i skolan. Dagis är en sak. Sexårs-verksamheten en annan (andra ord: lekis, förskolan, sexårs). Det året man börjar ettan, då är det något speciellt. Allting blir nytt på ett spännande sätt. Jag minns inte exakt min första dag i skolan, jag minns bara mina känslor, mina intryck och mina upplevelser jag haft under lågstadiet. Det var en mycket speciell tid för mig... Jag vill minnas för alltid. På den tiden var jag ett barn. Idag är jag nästan vuxen. Mina problem är större än vad de var då. Allt är större. Finns det något som är mindre idag?

Jag minns när jag gick i trean. På lågstadiet hade vi läroböcker i matematik som hette 'Tripp', 'Trapp' och 'Trull'. Man hade en bok varje år. I trean fick jag aldrig 'Trull'. Jag jobbade för snabbt och hade istället fått en annan bok, när jag var klar med 'Trapp'. 'Talriket E' var min nya utmaning. Jag jobbade på flitigt - mycket flitigt. När jag var klar med den boken, fick jag forsätta på nästa. De övriga eleverna i klassen började jobba i 'Talriket E', samtidigt som jag började lösa problemen i 'Talriket F'. Jag älskade problemlösning! (Det gör jag fortfarande.) Vi hade jätteroliga kort med massa vardagliga problem. Det fanns också gröna och röda kort med "enkla tal" (idag ses de som väldigt enkla, men på den tiden var de ganska kluriga). De gröna var addition och på de röda skulle man lösa subtraktion. Jag minns...

Under min skolgång har jag alltid älskat matematik! Det har varit min absoluta styrka ända sen lågstadiet.  Jag tycker jag fick det bevisat för mig, när jag i nian gick ut med Mycket Väl Godkänt i detta ämne. Jag var så glad! Det var någon gång på mellanstadiet, som jag beslutade mig för en sak: jag skulle ha Mvg i Matte, när jag gick ut nian. Hade jag inte det, skulle jag gå om hela grundskolan. Det var ett mål som måste nås - inget annat var acceptabelt! Men för mig var det inte så svårt. Visst fick jag kämpa, men jag hade också talangen.


(Bild från Google.)

Och så börjar man gymnasiet. Vi fick fylla i ett dokument, om vilket betyg vi hade i nian, hur högt vi satsar i Matematik A och så vidare... Jag skrev att jag satsar på högsta betyg i A-kursen. Kanske lite väl högt? Nej, det tror jag inte... eller rättare sagt; jag trodde inte det.
I början av terminen gick det inte alls bra på provet. Om jag får ett G på ett prov i matematik är jag inte nöjd. Minst Vg måste jag ha, för att jag ska känna mig hyfsat nöjd.

Nu är jag tillbaka på banan. Idag fick vi reda på resultatet från de provet, som vi gjorde förra veckan. Väl Godkänt. Högre betyg fick man, om man lyckades ännu bättre på vissa uppgifter. Det var dock väldigt svårt - vilket till och med läraren erkände.

Det känns underbart att vara tillbaka igen. Nu ska jag visa att jag kan! Mina betyg i matte ska glänsa!
Kram