Två dagar på Bockaberg. Ja, det var en helt okej upplevelse. Jag är väldigt trött nu. Jag lever i en klar dimma.
Klockan tio i åtta skulle min klass och två andra klasser med förstaårselever träffas mitt i centrala stan. Jag var där i tid, precis som många andra. Det var ju bra. Jag var... Jag var lite... osäker. Efter måndagens drama var det många känslor som bubblat upp till ytan. Jag var dock väldigt lugn och klarade mig bra.
Vi tog pendeln till Floda och därefter buss några få hållplatser. Jobbigt? Nej, inte om man jämför med det som väntade oss nu. Jag har inga problem med att gå, det är bara skönt enligt mig. Men ska man gå 6 km då... blir man lätt trött. Jag hade som tur var ryggsäck på mig, istället för det som många andra hade; en träningsväska. Lyckat. Vi gick och vi gick och vi gick och vi gick. Jag gick mest bakom en grupp av elever. Efter en stund gick jag sida vid sida med två tjejer från parallellklassen. Vi hade sällskap hela den långa vägen till Bockaberg... Den asfalterade vägen tog slut och en grusvägen blev det nya underlaget att gå på. Nu var vi trötta, men ännu fanns det kraft kvar. Vi mötte andra ettor från skolan, som var på väg hem därifrån nu. Jag hejade på Johan, vilket gav mig ett leende på läpparna. Att han har börjat på min skola känns väldigt roligt. Jag känner mig inte så ensam längre, även om vi inte går i samma klass... Men jag har matte tillsammans med honom. *glad*

Tre stugor bokade för skolan. Varje klass fick varsin stuga. Rummen bestod av allt från två till sex sängar. Jag fick dela rum med fyra andra tjejer. Helt okej. Jag var inte så på om vem jag skulle sova med. Det viktigaste var väl, att jag slapp sova själv. Då hade jag antagligen blivit ännu mer utanför...
Utanför. Ja, det var en del sånt, men inte alls så mycket som jag trodde. När vi satt en hel drös i soffan och en kille i klassen helt random underhöll oss, då kände jag gemenskap. Några killar satt på gungorna - och jag fick vara med. Ingen stötte ut mig, jag var nästan en av dem. Det är sånt man minns.
Jag blev väldigt förvånad, när en kille noterade att jag stod själv, att jag inte hade någon att vara med. Vi skulle gå på en poängpromenad och jag var inte först fram att hitta en kompis och få ett protokoll. Jag hamnade i en grupp tillsammans med denna snälla kille och fyra andra. Vi blev en stor grupp så intresset att besvara frågorna var inte det största. Men det gjorde ingenting. Jag kände att jag tillhörde en grupp och det räckte för mig.

Vad gjorde vi då på Bockaberg? Massa aktiviteter. Allt från lekar till mer seriösa tävlingar. Jag deltog en del och jag är nöjd med min insats.
Kan inte påstå att besöket på friluftsanläggningen var värt besväret. Den långa promenaden dit var riktigt jobbig!

Imorse blev vi väckta klockan sju. Jag var ganska snabbt uppe och påklädd. Det var en riktigt vacker morgon. Jag hängde ut genom fönstret och knäppte lite bilder.



 

 

Vi var på väg tillbaka till bussen strax efter nio. Att gå tillbaka den långa biten kändes inte så lockande. Många valde att betala för taxi, men jag kämpade på till fots. Denna promenad tog jag sällskap med två tjejer från min klass, som jag också delade rum med. Trevligt. När vi äntligen såg hur samhället byggdes upp runt omkring oss och när skylten 'Floda' var framför oss, då kände jag hur lyckan fyllde mig. Det var inte långt kvar, snart skulle vi få vila. Busshållplatsen var tom. Tidtabellen kunde jag inte läsa. Vad gör man? Precis bakom oss kom ett helt gäng med elever. Alla satte sig bara rakt ner på marken. Skulle vi bara vänta här och hoppas på att det kom en buss eller...? Ja, tydligen. Knappt tio minuter efter vår ankomst till hållplatsen, svängde en buss in framför oss. Härligt! På fem minuter var vi vid stationen. Kan man ha mer tur? Ja. Två minuter senare kom pendeln. Vilket flyt vi hade! Väl framme på centralen skyndade jag mig av tåget. Skulle jag hinna med min buss var jag tvungen att snabba mig. Tydligen hade jag en bra dag, för jag hann precis med bussen - och nu menar jag verkligen precis.

Att duscha och ta på sig myskläder var underbart! <3
Nu ska jag fortsätta njuta och gå ner och sätta mig i soffan. Kanske blir det film och mys till den?

Puss