Att Rickard åkte hem idag, fick mig att bli lite ledsen. Ja, jag blir ledsen. Självklart blir man ledsen, när ens kärlek åker ifrån en. Men mitt liv fortsätter - med eller utan min Rickard. Kanske kan mitt liv flyta på och då ha Rickard som en större del av mitt liv...
Imorgon ska vi utför Operation Dagsverke. Vi ska göra något kreativt, för att samla in pengar till Kenya, så att de kan starta upp kostnadsfria gymnasieskolor. Detta är inget val, snarare än order. Vi är helt enkelt tvungna. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var helt lost. I fredags tog vår lärare upp det på allvar. Jag hoppade då på en grupp, som ska stå utanför NK och sälja bullar. Så vad har då jag gjort hela kvällen? Jo, jag har stått i köket. Eller snarare... sprungit upp och ner, fram och tillbaka. Jag har varit väldigt aktiv. All den negativa energin, som jag känner för att Rickard åkte hem idag, har på något sätt omvandlats till en positiv Jasmine. Ja, jag är aktiv, gör det jag ska och sitter inte och degar, som jag alltid annars gör.
Jag tar nog morgondagen på lite stort allvar, eller?

 
Små lappar, som sitter fast på snörena.
Påsarna med bullar har jag lagt i en liten väska,
som jag ska gå runt med på magen.

Vem är det som kommer skämmas ihjäl imon? Inte bara det att jag måste gå runt, verka trevlig och sälja hembakat... Jag måste dessutom veta vad jag snackar om. Väskan på magen gör ju inte precis situationen bättre... Herregud. Hur kommer detta sluta? Vill jag? Nej. Måste jag? Ja.


/Jasmine