Snart är min tredje vecka på Vittra slut. Det är alltid lika intressant att gå till skolan. Jag har inte tröttnat än så länge. Något som däremot gör mig trött och aningen deprimerad, är att bloggen hamnar efter i uppdateringen... Jag har en hel del läxor. Kanske har jag lika mycket arbete nu, som jag hade på högstadiet. Skillnaden är nog att jag tar gymnasiet mer seriöst. Jag har ju valt att gå på gymnasiet och jag valde det, för att jag vill lära mig.

   
(Klicka, för att se bilden i större format.)
I måndags satt jag och lyssnade på en sommarpratare.
Gjorde lite anteckningar under tiden...
Läxa i svenska.

Det var många gånger under grundskolan, som jag frågade mig själv; "Varför lär vi oss detta? Kan man inte få göra på sitt egna sätt?" Här på Vittra har jag aldrig funderat över den tanken. Det känns som att lärarna lägger upp lektionen lite mer fritt. De bestämmer vad vi ska läsa och de gör det av en viss anledning. I grundskolan kändes det som, att vi läste x antal sidor i boken... bara för att. Det fanns ingen anledning till Varför vi gjorde det och Hur vi skulle gå vidare med uppgiften.
Att gå på Vittra har verkligen gett mig en helt ny syn på arbetssätt och lärande. Dessa ämnen ingår i det caset, som vi läser nu. Är detta ett bevis på, att de har lyckats med sin undervisning? Ja, jag tror det. Att arbeta mycket varierat och ta allt i rätt ordning, hjälper i alla fall mig, när jag ska lära mig nya saker.

Igår såg vi på en film. Den handlade om en gammal filmskatt. Forskare hade hittat en kista full med gamla filmrullar skapade av en man vid namn Colin McKenzie. Det var en mycket intressant film och jag och mina stora ögon var mycket uppmärksamma på, vad som hände på filmduken. När filmen var slut, skulle vi skriva en så kallad 'Caselogg'. Det är ett sätt för oss att utvärdera delar av caset. Fakta, aktörer, problem, orsak, verkan, frågor... Ja, allt är i princip med. Efter att ha suttit och funderat länge, var vi tillslut tvungna att lämna in våra papper. Pedagogen bläddrade igenom bunten med papper, innan han slutligen sa: "Detta är dåligt. Har ni inte glömt något? Vet ni vad man gör med sånna här dokument? Ren skit!" Han rev alla papper på mitten. Jag kände hur något gick sönder inom mig. Mitt papper, som jag verkligen hade försökt fylla i så grundligt jag bara kunde... På tavlan skrev läraren med stora bokstäver; "FAKE". Va? Vad var detta? Jag fattade ingenting. Efter en förklaring av detta påstående, gick det upp för mig att hela filmen var falsk. Ingenting var sant. Colin McKenzie har aldrig funnits, det var inte han som uppfann färgfilmen och detta hände inte år 1907. Allting var alltså ren bluff! Vilken besvikelse. På detta skulle vi lära oss att vara källkritiska. Vi fick också veta vad som kännetecknar en 'sann' film. Trovärdighet och professionalitet var några av de faktorer, som spelade in.
Det blev alltså en intressant dag med många nya intryck. Som pappa sa vid matbordet senare på kvällen: "Jag tror att du har lärt dig mycket idag." Ja, det kan nog stämma.

/Jasmine