Natten är aldrig helt svart - där finns alltid en nyans av rosa.


Bildkälla

Även om det känns rätt svart nu, så finns det änglar som lyser upp mörkret. Dessa änglar är mina lärare. Det första jag fick höra, när jag kom till skolan var "- Va kul det var att träffa din mamma. Hon borde vara stolt över dig.". Kommentaren gjorde mig så glad. Att min lärare uttryckte sig så, utan att jag ens bett om hans ord. Det var en spontan komplimang som gjorde att jag såg ljuset. Hade jag inte haft dessa underbara lärare som stöttar, finns och hjälper till, då hade jag aldrig orkat gå kvar här. Men jag är kvar än (och tror inte att jag kommer byta skola) och detta på grund av dem.
Mina änglar i mörkret, mina lärare - tack!