Är det jag som är problemet?
Jag hade IUP-samtal igår. Det gick inte alls speciellt bra. Visst fick jag beröm för mina insatser i skolan, men när vi kom in på ämnet trivsel och kompisar gick det bara utför. Jag fick sätta mig i försvar. Enligt min lärare anstränger jag mig tydligen inte för att försöker få vänner. Jag har mina starka åsikter och det är tydligen fel av mig att uttrycka dem. Folk blir rädda, påstår min lärare. Okej, så... Jag ska alltså inte uttrycka mina åsikter. Istället menar min lärare på att jag ska prata allmänt med folk, exempelvis om vädret. På så sätt kan jag få kontakt med folk och lära känna dem. Mina personliga tankar om detta är att man inte lär känna folk genom att prata om vädret.
Jag mådde väldigt dåligt efter det samtalet. Mamma ställde sig bakom min lärare till viss del. Kanske visste hon inte riktigt vad hon skulle tro på... Under kvällen mådde jag väldigt dåligt. Tankarna gick in och ut, som en jojo. Jag fick i alla fall ur mig allt - nästan, när jag låg och grät. Jag kände mig så patetisk och värdelös. Är det jag som är problemet? Varför vill ingen vara vän med mig? Är det verkligen som hemskt att umgås med mig? Jag känner mig som ett problembarn med psykisk störning.
Det är synd att jag inte kan få det stödet jag behöver - inte ens av min lärare. Mamma tycker att jag ska gå och prata med någon utomstående, men det vill jag inte. Då kommer det bara bli ännu mer tydligt att jag har problem och inte klarar av att hantera mitt liv på egen hand. Jag har klarat att hantera den situation jag är i, men när jag blir ställd mot väggen och någon står och skyller på mig, då kan jag inte kontrollera det längre. Jag klarar mig själv, så kan du inte hjälpa mig ska du heller inte lägga dig i.
men hur kan de säga så..? Så länge man inte är en elak människa, en mobbare, ska man väl aldrig behöva ändra på sig för att bli godkänd. Hur kan man ens ge det rådet..? Vad ledsen jag blir.
Åsikter ska man ha. Jag förstår att det måste vara jobbigt att inte ha en naturlig plats i klassen, men jag tycker inte att du ska ändra dig.
Jag var med om liknande, visserligen på högstadiet, men ändå. I sjuan blev det aldrig som det skulle i klassen, mina vänner från förra skolan förändrades, jag förblev densamma. Men jag vägrade ändra mig. I åttan bytte jag istället klass.
Jag säger inte att det är lösningen för dig, men det var det för mig.
Svar: Tack! <3
Hur kan en lärare få säga så till en elev!??!?! :\
Alla människor har rätt att utrycka sina åsikter, och om man ska behöva hålla inne med dem för att få vänner så är nog inte de vännerna några riktiga vänner som inte gillade en tidigare då man sa vad man tyckte...
vilka åsikter menade din lärare att du skulle hålla inne med förresten? :/
Men fy, så tråkigt att läraren sa så!
Det är väl bättre att våga ha åsikter än att sälla sig till den grå massan som tycker likadant som varandra.
Nej, jag hejjar på dig!
Jag hade inte/har inte många vänner idag. Några få nära som jag verkligen litar på och de har jag hittat i vuxen ålder.
Kramar!
MEN vad sjukt. vad arg jag blir. det är inte ditt fel, du har rätt till att tycka och tänka hur du vill och dessutom har du all rätt till att SÄGA det också. usch, att folk inte förstår hur underbar du är!!! För det är du, underbar <3
man ska va sig själv! Det är de andra som förlorar på det som inte får chansen att vara kompis med dig. Jag gillar att du är dig själv, vem orkar vara som alla andra. Bara för att få vänner, det är det inte värt, det kommer riktiga vänner längre fram!
Har jag inte sagt det till dig flear gånger under högstadiet. Backa aldrig för dina åsikter. Om du har åsikter som skrämmer folk, stå för dom, känn inte pressen att flyta med i mellanmjölks sveriges jävla svinerier. Var dig själv och uppskatta folket som uppskattar dig, inte de som vill förändra dig.
Svar till Någon annan:
Tackar ödmjukast för din kommentar. Verkligen. Jag vet inte vem du är, men jag antar att du känner mig väl. Väldigt väl. Jag vill veta vem du är, så att jag får chansen att tacka dig personligen.
Mina vänner på högstadiet uppskattade mig. Det är dem jag minns och tänker på, när hela världen känns grå och kärlekslös.
Återigen, tack.
Kram <3
Det är så äckligt att folk kan göra så mot en, att de kan få en att må så sämst, men som sagt behåll det du har med dig. Låt ingen se dig påverkas av deras fasoner, stå med rak rygg och slå tillbaka.
Du kommer kunna tacka mig snart eller så, det är ju återträff någon gång eller så, vad det nu var vi sa.
Kram kram och sånt.
Svar till Någon annan:
Jag visste att det var du! Min underbar vän som jag tänker på varje dag. Ser verkligen fram emot att träffa dig igen. Var beredd på att få en riktigt kärleksfull kram. <3
Massa Kramar... och sånt <33
Fint ju
