Tanken slog mig nyss; vad hade jag gjort på dagarna, om jag inte hade haft bloggen? Hur hade jag fördrivit tiden, om det inte fanns en blogg att skriva i? Det är lite skrämmande. Tänk hur mycket tid jag hade haft till att göra annat. Ni som bloggar ofta och publicerar seriösa inlägg vet att det tar sin lilla tid att skriva de där inläggen. För mig tar det omkring trettio minuter från att jag skriver rubriken tills att jag klickar på 'Spara & publicera". Är det överdrivet lång tid? Hur lång tid tar det för er?
Bloggen har blivit en del av min vardag. Tanken på bloggen dyker ofta upp i skallen på mig. Jag skulle inte vilja påstå att jag är så kallad bloggberoende. Jag kan faktiskt klara mig utan bloggen, om jag så måste. Men jag vill inte sluta blogga. Jag tycker det är kul att driva en blogg! Det ger så mycket. Man blir inte bara bättre på att skriva. Alla vänliga kommentarer ger så mycket kärlek, så mycket omtanke. Det är något alla behöver. Jag har nog blivit lite bortskämd på den fronten. Folk är så snälla. Jag vet att det finns människor som bryr sig om mig och detta är personer som jag aldrig har träffat. De läser min blogg och jag läser dennes och sen... Sen blir vi någon form av vänner som stöttar och finns för varandra. Det är en skön känsla. En känsla av gemenskap på avstånd.

Jag är otroligt glad att jag började blogga. De senaste ett och ett halvt åren (så länge som jag hittills har bloggat) har jag utvecklats väldigt mycket som person. Självklart har inte bara bloggen lett till det, men på något sätt vill jag ändå säga tack till min blogg. Utan den hade jag inte fått skriva av mig alla tankar. Utan den hade jag inte fått all denna fina respons från er läsare. Utan bloggen hade jag inte fått ordning på mina tankar. Det är ett stort tack till bloggen som jag driver. Den har hjälpt mig mycket. Jag har hjälpt mig själv mycket genom att börja blogga.