Jag vet inte om det bara är jag, som tycker att det är ansträngande att ha släkten på besök. Det blir så mycket folk, så mycket prat och bland allt detta så mycket egoism. Att lyssna på någon annan, utan att själv få lägga in en kommentar här och var, är tydligen inget man accepterar i den här släkten. Alla pratar i mun på varandra och blir då upprörda över att ingen lyssnar på en. Och det är väl inte speciellt konstigt, när alla gapar i mun på varandra!

 
Jordgubbsdrink.

När moster med familj, min morbror och mina morföräldrar kom hit vid tretiden för att fira L, bjöds det på en ljuvlig jordgubbsdrink. Den smakade sommar och fick mig verkligen att längta efter sommarkvällar ute på altanen.
Middagen var som vanligt jättegod, men det gick (självklart inte) att undvika klagomål. Tydligen var fläskfilén inte tillräckligt tillagad. Jag skämdes och tyckte synd om mamma. Hela situationen fick mig att bli obekväm i stolen, så jag gick därifrån. Alltid ska det klagas. Alla ska vara bättre än de andra.
Ett återkommande ämne är det här med jobb. Alltid ska det pratas jobb - i alla former. Denna gång hoppade de på mig. Ja, jag vill kallad de så. Förra sommaren jobbade jag som städerska med en lön på trettiosju kronor i timmen. Det vill jag inte göra om. Släkten förstår inte hur förnedrad jag kände mig, då jag gick runt och städade medan fem andra ungdomar fick leka med barnen på den förskola jag städade på. Usch, jag kände mig så underlägsen. Ingen förstår hur det kändes och kanske är inte det så konstigt. Det ligger mycket bakom de tankarna. Var jag än hamnar, råkar det vara så att jag inte passar in. Jag hittar sällan en plats som passar mig. Mer om det en annan gång.
Hur som helst så är det alltid trevligt att träffas då och då - även om det blir väldigt intensivt och mycket tjattrande. (Men det är väl något man får ta lite då och då.)

Jag ska till Rickard nu och sova där i natt. Imon är det ny vecka med nya utmaningar, ny kraft och nya känslor.
Sov gott allihopa!