Jag vill ha en dag som är min, bara min. Det första som sker när jag kommer hem är att jag blir bemött av alla måste. Allt som ska göras sköljer över mig som en flod. Egentligen borde det inte vara jobbigt, eftersom mycket av det jag tänkt göra inte är tråkiga saker. Tvärtom, ser jag fram emot det som väntar. Idag ska jag iväg och bowla med Ungdomsgruppen. Rickard ska få följa med. Det ser jag fram emot. Samtidigt känner jag en stress och en press att jag har en tid att passa. Jag vet exakt, när känsla tränger sig på. Hela mitt liv har jag levt så här. Dessa skollov har frambringat känslan. Imorgon får jag uppleva det igen. Då är jag hos mamma, men ska åka till pappa. Det är inte det att jag har något emot att åka till den andra föräldern. Det som är jobbigt är att jag har en tid att passa. Jag får ingen dag hemma. Det gör mig stressad. Jag behöver en dag utan klockslag att hålla koll på.

Jag ska försöka ta det lugnt idag. Efter att ha läst alla kommentarer som jag nu har svarat på (ni får ursäkta att det tagit tid), mår jag väldigt gott inombords. Jag märker att det faktiskt finns människor som tycker om mig, som saknar mig när jag inte finns till hands. När det skrivs få inlägg här i bloggen, finns det människor som saknar mina ord. Det är rörande. Det känns som att jag betyder något. Tack för det. Man behöver höra sådant.
Jag hoppas att jag ger det samma till er. Det värsta som finns är människor som bara tar, utan att ge någonting tillbaka. Kärlek ska alla människor få.


The Sims - min älskade värld.

Min dag, som jag ska försöka göra det bästa av utan att stressa, ska fortsätta med en god frukost. Jag har fortfarande ingen matlust, efter min korta sjukdom, men jag ska försöka få i mig lite. Sen ska jag spela Sims. Kalla mig nörd om ni vill. Jag älskar att få göra som jag själv vill!