Det är inte så lätt att hålla livet i balans. Speciellt inte då jag har tre hem att ta vara på. Jag har varit skilsmässobarn i fjorton år. Under den tiden har jag haft som en liten regel, att aldrig prioritera den ena föräldern framför den andra. Nu när jag har Rickard så nära, blir även han en person att prioritera. Jag vill inte välja bort familjen, men samtidigt inte ignorera i Rickard. Det är en svår avvägning och jag funderar konstant. Det värsta skulle ju vara om någon känner sig bortvald (om de nu inte beter sig illa mot mig och jag medvetet väljer bort dem).
Min älskade fyller år idag och jag ska tillbringa kvällen, natten och morgonen hemma hos honom. Det känns självklart bra, men samtidigt har jag dåligt samvete. Jag vill inte välja bort pappa, som jag egentligen skulle ha varit hos ikväll. Han sa att det är okej att jag är hos Rickard ikväll, men ändå känns de tungt. Jag väljer inte bort, just idag är det bara det att jag prioriterar min pojkvän i första hand. Det får inte bli en vana - absolut inte. Är inte säker på om jag kan hålla det löftet. Redan på fredag gör jag det igen. Då sover jag hos Rickard, för att slippa den långa restiden dagen efter. På lördagen ska jag nämligen på Scrap-bookingmässa och det tar sin lilla tid att åka dit. Därför sover jag hos Rickard, för att i alla fall slippa en lång resa. Hemresan blir dock lång (två timmar från dörr till dörr), men jag hoppas att det är värt det.

Jag vill inte välja hem, men ibland måste jag prioritera ett av mina tre hem lite mer än dem andra.