Med bilen fullastad med Rickards alla tillhörigheter blev det en fem timmar lång resa till andra sidan landet. Det var nästan så att jag fick lite klaustrofobi, där jag satt med lådor, krukväxter och flyttkartonger i nacken. Det gick lyckligtvis bra. Inget hade kommit till skada. Det skulle i så fall vara den lilla gröna bilen, som sakta men säkert fick nådde sin normala höjd över marken, allt eftersom vi packade ur bilen. Det första vi gjorde, när vi kom fram till Västkusten igen, var att åka till Rickards lägenhet. Det blev ett himla bärande och kokande, då vi ställde in alla saker i lägenheten. Hissen användes för fullt. Stackars Rickards grannar. Jag tycker det var kul att flytta in alla grejer. I hissen, i trapphuset och utanför porten mötte vi några av de andra hyresgästerna som också bor i huset - alla lika trevliga och hjälpsamma. Man ska inte döma ett område, innan man har bott in sig.

Det var otroligt skönt att få komma hem, duscha och sätta på sig myskläder. Jag är inte sjuk idag, men känner mig ändå hängig. Det tar verkligen på en att vara magsjuk. Och att dagen efter dessutom behöva sätta sig i en bil, det är inte någon höjdare. Igår låg jag ju i princip nersövd hela dagen. Usch, det vill jag inte vara med om igen (vilket jag inte slipper undan, men man kan hoppas att det dröjer några år till nästa gång).
Nu ska jag och Rickard se på vårt efterlängtade True Blood, sen väntar sängen. Imorgon ska jag bara vara hemma. Då ska det minsann skrivas inlägg, det kan jag lova (om det inte kommer något annat i vägen).
God natt på er! Hörs imon.