Det är inte lätt att ha skilda föräldrar. Fråga någon som har haft två hem sen tre års ålder - nämligen jag. Mina föräldrar bodde båda ute på ön tills det året jag började i fyran. Då flyttade mamma in till stan och avståndet mellan mina föräldrars bostäder blev längre. Det var inte längre lika lätt att ha skilda föräldrar (om det någon gång har varit enkelt). Det var inte lika lätt att springa över till respektive och hämta den där tröjan man glömt. Det gick inte lika snabbt att åka till den andre föräldern. Att vara skilsmässobarn är ett speciellt liv.

Man växer upp och blir äldre. Personliga saker blir allt mer viktiga. Jag har alltid varit sån som vill ha mina saker med mig hela tiden. Jag har min ryggsäck och där i finns nästan allt. Förut var det värre, men i den finns fortfarande mina nödvändigheter; kamera, plånbok, anteckningsblock, kalender, bok, pennfack, tidtabeller... Det är mitt liv i miniformat. Något som dock inte är lika lätt att släpa med, det är datorn. Jag har ingen egen laptop (och vill heller inte ha en ännu). Det betyder att dokumenten hos pappa inte följer med till mamma och tvärtom. Det begränsar mig. Om jag skriver något på datorn hos pappa, kan jag inte fortsätta på arbetet hos mamma. Visst kan jag hålla på och skicka mina arbeten fram och tillbaka (vilket jag har provat), men det håller inte i längden. Jag blir bara stressad och påmind om den situation jag är i. Varför göra en besvärlig situation tydligare, när man kan hålla den på en låg nivå.
Jag vill (som tidigare nämnt idag) skriva. Men frågan är var, hur och med vem som huvudperson. Jag skriver ofta personligt, men jag vill ändra på det. Samtidigt är det livet som tonåring som lockar min skrivlust mest. En knivig situation, som inte direkt blir bättre av att jag har en begränsad åtkomlighet till dokumenten. Att ha skilda föräldrar är ibland inte så lätt...