Skrivtankar

Jag vill så gärna skriva, men jag vet inte vad. När jag skriver blir det alltid så personligt. Det vill jag ändra på, men jag vet inte hur. Min dröm är att skriva ungdomsböcker, liksom Katarina von Bredow och Emma Hamberg. Båda författarna har skrivit underbara böcker som går rakt i i hjärtat på mig. De får mig att känna, minnas och tänka tillbaka på den tiden som en gång var. Jag vill också kunna skriva så, men hur ska det gå till? Jag är snart vuxen och då försvinner all magi. Då kan jag inte längre skriva om olycklig kärlek och snygga tonårskillar - för jag vet inte hur det känns. Jag kommer glömma av alla år jag har upplevt. Nya tider kommer och minnen från förr bleknar bort. Katarina och Emma är vuxna, men skriver trots det som gudar. Kan jag också hamna där uppe i himmelriket? Det är vad jag önskar, men jag tror inte att det går. Självförtroendet sjunker, när jag sakta men säkert inser att min älskade tid är förbi.



Jag vill skriva djupa och berörande ungdomsböcker, men den tiden är förbi. Jag börjar bli vuxen. Minnen från förr tynar bort. Tyvärr. Ett hav av vemod.

(Ett annat inlägg om mina tankar som snart vuxen hittar du här.)

Skriv något nu då, medan du fortfarande känner som du gör!? <3

Okej heeh :)

Svar ang. Björn.. Jo du har ju rätt. Men jag känner att han kommer inte våga förklara varför. det var ju ändå en rak fråga jag ställde, varför valde du att ta upp kontakten igen? "men det var ju du som la till mig på facebook...." men han har nåt fel i huvudet. Vet inte om jag berättat allt om hans familj osv? får göra de isåfall. Så kanske du med kan hjälpa till att analysera om de är han eller jag som är sjuk. haha.



Men hittar jag någon som kan ersätta han (som är så mycket bättre, han jag ska på dejt med verkar jättesnäll, jag kan skriva en novell om de, men skriver ett inlägg på bloggen om de istället så jag inte tar upp hela kommentarsfältet..)



Kram <3

Hoppas det är så .)

Kram!

Ja verkligen. Sofia Helin är jätteduktig och speciellt i Arn. :)

du kommer minnas. jag är "gammal" men jag minns och skriver om det. Det handlar inte om att bli vuxen och tråkig, det handlar om att bli vuxen och se det som nya, oändliga upplevelser!

vet du förresten. Jag har skrivit en bok som heter "Inget märkvärdigt - bara sanningen". Den handlar om när jag fick diagnosen tvångssyndrom. Jag skrev den utifrån dagböcker jag förde under tiden då det var som värst. Kanske kommer det fungera även för dig? Du tittar tillbaka på din tid, eller kanske tillbaka på den här bloggen och med distans men ärliga källor skriver du fantastiska romaner.



Jag tror på dig, du kommer klara det.

Man glömmer nog aldrig riktigt sin ungdom tror jag. Jag är vuxen och fortfarande kan jag plocka fram minnen från förr och hur det kändes då.



Vill du skriva så skriv. Det behöver inte bli toppenbra första gången. Övning ger färdighet. Och får du en idé så skriv ner den. Du kan plocka fram det du har skrivit längre fram och skriva om och förbättra. =)

sv ; jag kunde inte säga de bättre själv! :)).. du hade skrivit i mitt inlägg i feb!

Kan tala om för dig att jag vill också kunna skriva.. men i bland går det bara inte.. Så är det..

Men i bland kommer de, ofta när jag sitter för mig själv, med papper och penna inte framför datorn.. finns mycket bra jag skrivit då.. Men det blir som sagt personligt!!..



-kramar-

Bara skriv... Leta runt massor och bilda en historia i ditt huvud... Böja inte skriva på boken förens du vet vad som kommer hända. Du kan skriva ner enskilda "scener" om du känner för det men det hjälper att lära känna storyn innan man börjar skriva..



Detta misstag gjorde jag när jag började skriva, så nu kommer jag ingen vart då jag inte har en fullständigt vattentät handling!



MEn öva,skriv massa noveller, läs andras och låt dig lära "ditt" sätt att skriva :)



Lycka till!