Om ni visste hur dåligt jag har sovit i natt. Igår kväll gick jag och la mig vid halv elva. Somnade inte med en gång. Eftersom jag är markrädd låg jag där och försökte samla mod till mig att släcka lampan. Det blev ingenting med det. Efter en stund funderande lyckades jag somna, då med lampan tänd. Jag hann inte sova särskilt länge, utan vaknade två timmar senare. Det var varmt som tusan, vilket ledde till att sömn inte vara aktuellt. Försökte somna om och lyckades - för tio minuter, då jag vakande ännu en gång. Jag svettades, men var inte speciellt varm - bortsett från händerna. De var läskigt varma! Jag gick upp, drack lite vatten, sköljde händerna och handlederna i kallt vatten och gick och la mig igen. Det var fortfarande varmt. Pyjamasen åkte av. Jag somnade om och sov tills det blev morgon. Var jag utvilad? Nej. Jag var jättetrött. Hela kroppen kändes tung och huvudet ville inte vara med. Hela dagen har jag gått omkring med huvudvärk. Det enda mitt huvud ville var att det skulle vara tyst. Förstå då hur underbart (UNDERBART!) det var att komma ut till ön, få duscha kallt och sen byta om till mysbyxor. Allt under tystnad. Nu är det också tyst. Pappa lagar mat nere i köket och från utsidan hör jag fåglarna kvittra. Lovely! Det här älskar jag. "Ibland blir jag nästan avundsjuk på mig själv." Så säger min pappa och jag citerar honom.