Jag är trött. Och aningen ledsen. Att jag fortfarande inte har köpt Beverly Hills 90210 gör mig deppig. Jag tycker så mycket om serien. När jag berättade för pappa att jag tänkte köpa den, fick jag ett väldigt motsägelsefullt svar. Han tycker att det är som att kasta pengarna i sjön. Och visst, som han säger; jag kanske har tröttnat på serien om två år, men okej. Jag vill se den nu, vad som händer sen vet jag inte. Varför inte leva i nuet och inte blicka så långt framåt? Visst, jag vet att jag är naiv och dum, men jag vill ju så gärna. Jag vill se serien jag älskar - och jag vill inte vara beroende av teven. Det gör mig deppig. Jag funderar fram och tillbaka på om jag ska köpa serien eller inte.
Gjorde ett naivt infall idag och mailade en person på Blocket. Hon säljer de första tre säsongerna till ett bra pris. Jag vill ha dem. Jag är naiv. Dum. Korkad. Men kär. Kär i en fånig tv-serie från 90-talet. Men jag kan inte hjälpa det.

Jag är trött, babblar en massa och har ingen ork. Även om jag försöker ha en positiv inställning till skolan, så faller jag lätt tillbaka. Jag kan bli ensam även i år, det vet man inte. Men jag hoppas på att det blir bra. Jag hoppas. Det tar på krafterna att hålla humöret uppe och hoppet på topp.

Med detta inlägg säger jag God Natt.