Det visade sig att de rosa leggingsen med leopardmönster, som jag köpte på Gina Tricot i början av sommaren, inte går att använda. Larmet är kvar. Typiskt. Jag klara inte sånt just nu. Det är tillräckligt som det är. Alla styrka jag har inom mig, borde jag använda till att hålla mig kvar i skolan. Ska jag klara den, borde jag inte slösa med energin på oviktiga saker. Men jag kan inte låta bli. Jag blir så trött på att hela tiden reparera andras misstag. Det är hela tiden något litet och det gör mig aningen galen. Och så börjar skolan igen och då är det dags att låna ut pennor till höger och vänster. Bara för att alla andra gör misstaget att inte ha en penna i fickan, är det jag som får sota för det. Dessutom får jag sällan tillbaka pennan som jag lånade ut. Det spelar ingen roll att jag frågar var den är och ber att får tillbaka den. Pennan är ändå borta.

I dessa dystra tider försöker jag muntra upp mig själv med lite shopping. Gick ner till IcaMaxi för att köpa anteckningsblock inför terminen. Jag passade då på att smita in i klädaffärerna runt torget. Hittade ingenting, bortsett från tröjan som fick följa med mig hem. Den är stickad, har polokrage, men går inte att knäppa. Det är en sån där konstig modell: som en stor filt man har över axlarna, men som också har armar. Är det någon som förstår hur jag menar? Jag som nästan lovade mig själv att aldrig köpa ett sånt plagg. Det lilla löftet bröt jag nu. Tröjan var ju så fin redan på galgen. När jag provade den blev jag kär. Vad den kostade spelade ingen roll, jag var ledsen. Rosetter till håret hamnade tydligen också i påsen. Himla skumt hur det kan gå en halv tusenlapp, bara för att jag skulle ner till Ica och köpa de där anteckningsblocken...