Utdrag: Att leva med ett svek är som att leva med en sjukdom.
Det är inte lätt att skriva, när det man vill förmedla inte finns kvar. När det man minns försvinner allt längre bort. Långt in. I hjärtat. Där finns svaren som jag en gång aldrig fick.
Här får ni i alla fall läsa ett utdrag...
Att leva med svek är som att leva med en sjukdom.
Det blöder ständigt, utan stopp. När blodet väl slutat rinna, dröjer det inte länge förens såret är upprivet på nytt. Då rinner blodet och tårarna tränger fram. Salta tårar bränner bakom ögonblocken och gråten är nära. Men det spelar ingen roll hur mycket man gråter. För när väl tårarna är slut, finns sveken fortfarande kvar. Att svika är inte bara att svika en vän. Att svika är också ett svek mot sig själv. Och att svika sig själv känns som ett misslyckande. Att svika sig själv är som att ständigt bli påmind om sina misstag. Att ständigt bli påmind om ett misslyckande, är det samma som att leva med en sjukdom. Det gör inte alltid ont, men sjukdomen finns där och gnager. Bland mer, ibland mindre. Att leva med ett svek är inte lätt. Det finns alltid något som river upp såren. Det finns alltid något som får sjukdomen att bryta ut på nytt. Att leva med ett svek är som att leva med en sjukdom.
- Tack :D
Jätte fint skrivet även om det smärtar att läsa.
Jag blev nyligen sviken. Det gör ont som fan.
Hur är det med dig? Kram
Svar:
Tack så mycket! :)
Ja, skorna är super SNYGGA, älskar dom. Men dom ska ju inte bli så där efter 1 kvälls anvädning, så ska in till stan idag och fan om jag inte får byta dom.
Joo, jag har planer på plugg och flytt senare :)
Hoppas att nätet kommit tillbaka.
Hoppas även det går bra att jobba.
Jag jobbar fram till Onsdag, Torsdag åker jag ner till Jonas :)
-kramar om-
hej jobbigt att du blivit sviken. hoppas du snart mår bättre. får man fråga vad som hänt?
Jasmine, du är så duktig som skriver av dig - och det med elegans! Du skriver att minnena finns långt in i hjärtat. Dina texter går rakt in i mitt.
Tack för alla fina kommentarer!
Jag ska bli vegetarian för att jag "okynnesäter" kött. Jag tycker inte att det är godare än något annat, men äter det ändå och stöder därför köttindustrin helt i onödan. Det är inte så att jag dör om jag fuskar och äter någon gång, men det känns som att jag borde vara vegetarian - det är det rätta valet för mig.
Jag älskar också nördar. Jag måste nästan, för det vore så motsägelsufullt att inte göra det med tanke på att jag själv är en ;)
Och tack för komplimangen om min kropp, tusen tusen tack <3<3<3
Svar:
Jag hade fått byta skorna till ett par nya om det funnits några kvar. Dom var slut, fanns fel storlek kvar typ 3 st.. så typsikt. Fick pengarna tillbaka i stället, så det blir att försöka hitta ett par i stockholm i stället.
Åå så vackert! Jag blev skitrörd!
Längtar till fler utdrag :)
Kram!
Kan nog stämma. Jag lever med en sjukdom som inte syns. Det gör inte sorg heller.
Svar till Elina:
Tack för din kommentar. Uppskattar alltid att få respons från dig. <3
Hur är det med din sjukdom? Börjar du minnas? Känner du att livet ger någonting?
Sorg är jobbigt. Ensamhet likaså.
Kramar <33
Jag är ju i stort sett friskförklarad. Men har massa jobbiga "komplikationer" kvar. Har inget närminne alls, veckorna bakom mig är helt svarta. Till och med timmarna bakom mig. Har även haft problem med en förlamad fot, men det har blivit bättre. Huvudvärken kommer och går, men man får väl acceptera :) Fortsätta leva vidare.
Kramar <3
