Det är något visst med att sitta i Rickards bil. Vissa låtar påminner om känslan, vissa platser, minnen och tankar. Att sitta i Rickards bil låter inte särskilt märkvärdigt för er, men för mig är det något speciellt. Vi bara sitter, åker, pratar, sjunger till musiken... Det är underbart och jag känner mig lycklig!
Igår var det en lång resa vi genomförde. Vi var uppe i Stockholm omkring elva, lite senare än vad vi hade räknat med. De blev en kisspaus på vägen, då vi svängde in på ett McDonalds och sträckte på benen. Vi hade rejält med färdkost, så hungriga var vi inte. Jag sov en del av resan - under en mysig filt, som jag sedan inte ville lämna ifrån mig. När vi kom hem till familjen, fick kramar och ett varmt välkomnande var jag och Rickard ordentligt trötta och utslagna. Vi somnade direkt och sov väldigt skönt.

Resan tillbaka sker på söndag. Jag är inte trött på att åka bil - jag får ju åka med Rickard. Om vi så var tvungna, skulle jag kunna åka runt i Rickards bil ett bra tag - kanske en vecka, om det hade behövts. (Det är inte särskilt länge, men med tanke på hur rastlös jag ofta blir, är det länge för mig.)

I Rickards bil vi färdas genom det avlånga landet.
Upp för kullar och ner i dalar.
Vi ser mycket och lite och vi älskar varandra.
När vi når resans mål är vi lyckliga.