Idag har vi varit och hälsat på Rickards mamma. Alltid lika trevligt att komma dit. Hon är en så härlig människa; alltid glad, uppfinningsrik, vild och supercool. En heldag blev det. Kanske inte så konstigt, eftersom att det är en bit att åka. Det tar över två timmar att komma dit. Om man har tur tar det lika lång tid hem - men då har man tur! I vanliga fall tar det tre timmar plus om man tar bussen. Inte kul.
Dagen har som sagt varit bra. Vi har pratat, ätit läskig med god mat, kollat på huset som de håller på att bygga, fikat massa gottit och sett på dåliga teve-program (vilket resulterade till att jag somnade i Rickards knä...).
Eftersom bilen står nere i Göteborg, tog vi bussen upp till henne. SL och deras betalningssystem är säkert jättebra (egentligen), men det blir himla dyrt om man "bara" ska åka en längre resa under en dag. Gör man inte sitt sista byte inom en timme, måste man betala nya resa (så fattar jag det i alla fall). Resa hem skulle bli dyr. Först fyra kuponger, för att komma in till Stockholm. Eftersom bussen tog över en timma, skulle jag ju inte hinna byta innan tiden tog slut. Det skulle alltså kosta tre kuponger till! När jag gick genom spärrarna för att ta pendeln, räckte jag fram min remsa. Han i biljettluckan kollade på klockan och gav tillbaka min remsa. Ingen stämpel. Tomt. Jag log inombords. Där hade jag tur. Samma stund sjönk lyckan undan. Jag skulle ju ändå behöva betala, när jag steg på bussen... Tror ni att jag gjorde det? Nej. Jag frågade lite snällt om jag var tvungen att betala igen, om min resa startade för över en timma sen. Chauffören gjorde en gest med armen, som visade att jag kunde gå och sätta mig. Jag blev glad. Där kom jag billigt undan. Det kunde inte ha gått bättre.

Imorgon åker jag och Rickard tillbaka till Göteborg. X2000 ska vi åka. (Ja, det är riktigt lyxigt att jag lyckades få en biljett med det snabba tåget för bara nittiofem kronor (Det kan bero på att jag beställde biljetten den tolfte oktober.)) Mamma kommer och hämtar oss på centralen. Snällt av henne, skönt att slippa vänta på bussen hem.
Det har varit två fantastiska veckor här uppe. Jag trivs väldigt bra här. Rickards pappa med fru och dotter tar väldigt väl hand om mig. Sen har jag ju förstås Rickard hos mig. Han tar väl hand om mig. I hans närhet känner jag mig trygg. Så ska det vara.

Kram