Hallå, jag finns faktiskt!
Där står jag på busshållplatsen och försöker göra mig liten. Så liten, så liten. Ändå är det som om folk inte ser mig... Jag vill skrika "-Hallå, jag finns faktiskt!", men istället flyttar jag mig några decimeter åt sidan. Jag flyttar mig. Jag flyttar mig. Jag flyttar mig. Åt sidan. Åt sidan. Bort. Ingen ser ju ändå mig. Lilla jag som står där så tyst.
Jag är inte speciellt liten, egentligen. Mer åt det kraftigt byggda hållet. Hur kan man missa att det står en människa där? Att man ibland råkar gå in i någon är självklart förstårligt, men... det här. De uppför sig, som om jag inte existerar, som om de inte ser mig.
De menade säkert inget illa, men jag kan inte låta bli att fundera. Varför är det så här? Vad är orsaken till att vissa inte syns och får plats i vårt samhälle? Vems fel är det? Kan man lägga skulden på endast en enda individ?
Känslan av att vara utanför, den blir klarare. Den blir så tydlig, när folk låtsas att de inte ser mig. Jag som försöker gömma mig, men ändå blir sedd. Jag som försöker tala, men inte får ett endaste öra att reagera.
Hur ska man göra för att inte bli trampad på.
Jag vill inte vara osynlig.
Hej!
Ja men exakt. Man gör det för att man själv vill. Vill inte ha några måsten på bloggen när man ej tjänar pengar på den. kanske hade varit annorlunda om man gjort de. Då äre ju ändå ett jobb. förstår du vad jag menar? =)
Hur mår du??=) KRAMAR
sötblogg!(:
Jag tror att det märks väldigt väl när man kanske inte tror på sig själv. Det är så mycket som avgör hur man som människa blir mött utav andra. Men du är en söt tjej med fantastiska kvalitéer (det kan jag nog säga att jag vet efter att ha läst din blogg och dina texter). Sträck lite på dig och upp med hakan, prova att möta människor med ett leende och försök att utstråla någon slags säkerhet så ska du se att dom tar dig för den du faktiskt är :)
kramar!
God Morgon!
Hur mår du?
Nej idag är jag ej med i topplistan. Men de e inget ja strävar efter direkt ;) Ja vill ha en omtyckt blogg ändå=)
Tack ska du ha tjejen! .) Så kul att höra. Men ja har ju faktiskt en familj att sköta om :)
Ja jag hoppas det är en bebis där inne =) kram
Japps dom är viktigast! :) gör du nu då?
Haha ja jag gråter till den ja med. Så himla fin film! :) Okej kul o va i skolan=)
kram
Usch..jobbigt!
Jag tror inte folk tänker på sånt om man inte är i den situationen själv...tyvärr...
Ska du hitta på nåt roligt i veckan då?
Kramar
taaaack raring! det betyder.
och vad hemskt sådant där är, men det är så svårt också... nu är jag social och vänskaplig och "alla ska få vara med" som person, men de som inte är det kanske bara tar initiativ när någon säger "får jag vara med?" eller flika in kommentarer. Det svåraste är för min del att jag känner att jag tvingar mig på andra när jag gör så...
Men Jasmine, jag ser dig <3
Jag förstår hur det är,
Jag känner mig onsynlig ganska ofta
Inte så mkt att göra åt.
Hoppas det blir bättre
/Nathalie
