Med åren inser man att känslor inte alltid bör visas. Att visa sig svag är inte att rekommendera. Så fort en människa visar sig svag och sårbar, kommer omgivningen som gamar och sliter henne i stycken. En efter en kommer de och hackar. Som om inte det vore nog har hon också sig själv att skylla. Man ska lyssna på sitt hjärta, sägs det. Men också ens hjärta kan vända ryggen till. Det är då vi blir svikna av oss själva.
Vi blir äldre och vi lära oss mer. Svaghet är inte att rekommendera. Den som är svag är inget att ha. Den som klagar är jobbig. Att vara sig själv är inte tillåtet. Är man inte glad och munter, får man ingen uppmärksamhet. Livet är en dans på rosor, annars får det vara. Nej. Så fel man kan ha. Livet har toppar höga som berg och gropar som de djupaste dalar. Ändå ska man fortsätta vandra. Men det är svårt när man inte får visa sig svag. Sårbarhet är inte att rekommendera. Endast lycka är acceptabelt.
För att få lida måste det vara allvarligt och brutalt. Vardagens bekymmer är ingenting att bry sig om. Ändå är det de små bekymren som får oss att lida mest. Det är vardagens små motgångar som sakta bryter ner oss.