Avsked
Min blick får inte längre hålla kvar dig.
Jag måste släppa din hand.
Gå ur din famn.
Det är dags att gå nu.
Det spelar ingen roll hur mycket jag än kämpar emot.
Ett avsked är ett avsked - hur svårt det än är.
Avsked är något jag alltid har haft svårt att hantera. Det kan vara något så enkelt som att åka från den ena föräldern till den andra. Bara något så enkelt, som borde vara naturligt för mig. Jag som varit skilsmässobarn sen jag var tre, borde veta hur det känns att lämna. Jag borde veta hur det känns och därmed borde jag kunna hantera det. Men det kan jag inte. Jag tycker det är svårt. Fruktansvärt svårt. Det är sällan jag gråter, men ibland blir det så. Kanske för att jag innerst inne vet, att ett avsked kommer betyda just det; ett avsked. Jag är rädd för att bli lämnad på riktigt. För alltid. En dag är tiden inne och då är det inte längre ett enkelt farväl. Då är det helt plötsligt en stund av tystnad, förtvivlan och ångest. Det finns så mycket man ångrar där vid dödsbädden. Så mycket, som man aldrig fick sagt. Jag orkar inte tänka på det, för det är för mycket. Ett avsked är ett avsked. Ett avsked är en glimt av sista gången man säger farväl.
Jag har svårt att hantera ett avsked.
Tack så jättemycket!
Varsågod. Det är ju det du skriver som blir så personligt, vilket jag tycker är roligare att läsa. Tyvärr kan jag inte vara så personlig i min blogg, pga en del saker. Har en annan blogg med lösenord där jag kan skriva rakt ut, vilket är jätteskönt.
Åh så bra att jag har förstått ditt mål, haha!
Självklart. Det tycker jag också, det är ju mitt mål också på sätt och vis. Är trött på de gamla vanliga bloggarna. där alla skriver exakt vad de gör, med vem, vad de äter, vad de har på sig och allt det där. Mitt mål är att kunna skriva precis vad jag känner, och när jag känner för det lägga in en "dagens outfit" och sådant. Egentligen vill jag verkligen kunna vara ,er personlig i den här bloggen, men det går inte. Det har jag lärt mig av. Om du har läst lite på min blogg, kanske du har sett att jag bor i fosterfamilj och inte med min egen familj längre, och ja, det är där problemet ligger med att skriva personliga saker i min blogg. Men vi får helt enkelt se hur min blogg utvecklar sig.
Kram
Nej såklart inte.
Det är ju helt upp till en själv vad man vill skriva :)
Tack detsamma!
Kram.
Se det inte som ett avsked eller ett hejdå. Se det som: Vi ses snart :) eller vad vet jag. kanske inte hjälper hahaha
