I vanliga fall hatar jag att bada. Att bara ligga där i badet och... fundera? På vad? Jag känner mig väldigt obekväm med att ligga där och se mig själv naken (det går ju liksom inte att undvika). Jag har provat att ligga och läsa, men det blir inte bättre. Jag känner mig så blottad, så naken - bokstavligt! Min skräck för "ett skönt bad" har länge stoppat mig. Jag badar högst en gång per år.
Min syn på saken har kanske ändrats. Ikväll har jag badat med min älskling. Han är så söt. Så kärleksfull. Det var faktiskt riktigt mysigt att ligga där i badet, prata och njuta av varandras sällskap. Att bada tillsammans känns mer intimt än sex. Det finns människor som anser att sex bara är ett tillstånd av njutning. De anser inte att sex är ett tecken på att man älskar varandra. Då är bada tydligare, om man vill visa sin kärlek. Kanske är det bara mina tankar, men man badar väl inte med någon - bara för att det är mysigt? Sex går att missbruka, men ett bad - det är väl ett ärligt sätt att visa kärlek på? Jag skulle personligen inte visa mig naken för någon jag inte tycker om. Så att bada med en person jag inte har känslor för och inte känner mig säker tillsammans med, det kommer nog inte hända.

Jag älskar min Rickard.