Nere vid klipporna.

Det har snart gått en vecka sedan jag slutade skolan. Vanligtvis brukar jag vara uppe i varv fortfarande, men i år mår jag fint. Jag känner att det är sommarlov och jag är inte stressad. Kanske beror det på att jag har fått vara här ute på ön, där jag har haft tid att tänka. Många funderingar snurrar i huvudet på mig - så många att jag knappt sover! Jag vet det sjutton vad det kallas, när jag svävar mellan sovande och vakenhet. Men drömmer eller tänker, det gör jag i alla fall. Inte får jag en lugn stund. Hjärnan arbetar på högvarv (men det är inget ovanligt).
Om en timme ska jag och L bege oss iväg ner till båten. Vi ska nämligen till stan, för min del efter att ha varit på ön i fem dagar. L ska till England tidigt på måndag morgon. Hennes språkresa är nu inte långt borta. För två år sedan var det jag som förväntansfullt packade väskan och såg till så att alla papper och nödvändigheter fanns med. Själv ska jag vara i stan i en vecka är det tänkt. Dels för att vara hemma hos mamma, men också för att tillbringa några dagar hemma hos Rickard. (Det är inte så lätt att ha tre hem att vistas i. Egentligen ska jag inte klaga, som Rickard så fint säger. Det finns ju människor som inte har någonstans att bo. Då har jag inte rätten att klaga på hur omständligt det är att ha tre hem.) Jag hoppas på att de närmaste dagarna kommer tillbringas vid skrivbordet. Min förhoppning är att veckan kommer bestå av aktivt kortmakeri. Mitt Kortmakeri måste ju uppdateras!

God Morgon, Trevlig söndag på er!