Vardagens små problem tvingar oss att fatta beslut. I made a decision and I hope it will bring me luck. Min klass ska imon träffa en grupp som kallar sig 'Unga möter Unga'. Eftersom jag inte har lektioner med min vanliga klass, blev det lite problem för mig. Inget stort problem, bara ett av vardagens små bekymmer. Antingen kunde jag välja att delta i de´tta möte tillsammans med klassen som jag har idrott med, men detta efter påsk. Eller så kunde jag välja att följa med min klass imon, men då missa både matten och idrotten. Jag vet att det inte är bra att missa många lektioner - speciellt inte matten, där vi imon ska gå igen ett nytt avsnitt. Fram och tillbaka tänkte jag och fattade sedan mitt beslut. Jag valde att följa med min klass imon.

Jag hoppas hela tiden på att jag ska trivas bättre, att folk ska se mig och vilja vara med mig. Jag vill inte bara att folk ska se mig som en elev på skolan. Jag vill att folk ska se mig, se Jasmine, se en personlighet. Jag hoppas och hoppas. Det går sakta framåt, men jag är otålig. Jag hoppas att mitt beslut kan få hela situationen att bli bättre. Inte bara att känna tillhörighet till klassen är ett mål. Jag hoppas också att klassen kommer se min personlighet och se mig som en elev i deras klass.
Jag försöker anstränga mig. Om mitt beslut var rätt, det får vi se...