Det första vi pratade om i det nya caset Svea var om identitet. Hur vi är och vilka grupper vi tillhör. Mycket intressant måste jag säga. Jag tror att det kommer bli ett intressant case, där jag kommer lära mig mycket om mig själv.
Igår sa pappa att jag har utvecklats väldigt mycket som människa, bara under den tiden jag har gått på Vittra. Jag vet varför. Aldrig tidigare har jag fått så många smällar som jag fått det senaste halvåret. Nu är jag vuxen oh måste klara mig själv. Det finns inte längre lärare som tar mig under sina vingar. Mina klasskamrater är inte barn. De är vuxna med fördomar, åsikter och allt annats om hör till. Det är skrämmande.
Samtidigt vill jag tacka dem. Jag har utvecklats som människa. Min personlighet blir starkare för varje dag och jag lär därför känna mig själv.
Åren som tonåring är en oförglömlig resa, som tyvärr kommer ta slut en dag. Även om så skulle vara, hoppas jag att jag ändå lever i de tankarna jag har idag. Jag trivs med vem jag är. Jag har hittat mig själv. Trots motgångar, medlyft och allt annat jag fått vara med om under mina år som tonåring, är jag glad för det jag har fått. Min syn på samhället är idag kritisk - kanske just för att jag är ung.

Min identitet är viktig för mig, lika så de platser och människor, tankar och minnen, som jag har inom mig. Min identitet representerar vem jag är. Det är mig det handlar om, det är jag som är jag. Första steget är att acceptera sig själv. Jag har tagit det steget och vandrar nu vidare på min väg mot målet att för varje dag bli en bättre människa.