Det sägs att man med åren blir klokare och att ens sätt att se på världen blir mer rimligt och rätt. Ändå kan jag inte förstå varför de äldre är mer trångsynta. Ju äldre man blir, desto mindre ser man individen bakom gestalten. Man dömer så lätt, när man blir äldre. Som ung var livet en dans på rosor - i alla fall om man jämför med de problem man som vuxen måste ta itu med. Samtidigt var det lättare att ta tag i konflikterna som liten. Man såg då igenom alla lögner och gick efter sitt eget hjärta. Nu har man anpassat sig till samhället och ser bara genom de ögon som samhället vill att man ska se genom. Har man ett annat sätt att se på saken, riskerar man att bli utanför. Och vem vågar ta den risken? Att bli äldre förändrar så mycket. Man dömer människor i ens omgivning, utan att först lära känna dem. Man tänker inte utanför ramarna. We don't think outside the box. Tyvärr är det så.

Jag vill vara orörd och ha ett synsätt som ett barn. Jag vill kunna tänka utanför ramar och normer. Jag vill att det ska vara självklart att acceptera andra människor. Samhället förstör vårt öppna sinne. Istället tänker vi bara svart eller vitt.