Rickard har sin lägenhet nu... men jag bor kvar här. Det känns tungt att acceptera, att min älskade inte kommer vara här lika ofta. De fyra månaderna som han bodde här var ju bara tillfälligt. Nu känns det så tomt. Jag kommer få tre hem att besöka, något som inte är så lätt att pussla ihop. Men jag försöker och hoppas att ingen blir lidande. Mitt i allt detta är det så mycket annat. Jag försöker hitta en plats där jag kan tänka ifred, men var finns den? Även den plats man älskar mest kan ibland kännas skrämmande. Då behöver man komma bort. Jag försvinner bort då jag får skriva, pyssla eller bara får tänka ifred.
Jag måste komma ihåg att Rickards fyra månader här bara var tillfälligt. Det känns tungt, man jag måste inse att han har en egen lägenhet nu.
Min kärlek till Rickard är dock inte bara tillfällig.