Jag har nu bytt ut min mobil från stenåldern. Nej, det kanske är att överdriva, men den har några år på nacken. En Sony Ericsson T230 har blivit utbytt mot mobilen ovan. Den är ny för mig, men av begagnat bruk. Helt okej för min del. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av att ha den nyaste mobilen. Att ha det senaste har aldrig varit ett måste för mig. Jag tycker bara att det är onödigt att lägga pengar på saker, som redan nästa månad måste bytas ut. Nej, jag använder mina saker tills de är helt slutkörda. Min gamla mobil skulle nog kunna ha hängt med ett tag till, men jag kände att det var dags att byta. När man inte kan sätta igång telefonen, efter att ha stängt av den, borde man kanske fundera på att skaffa en ny....?
Det som har stoppat mig har varit det som funnits i mobilen; alla sms och minnen av värde. Jag hade många meddelanden i inkorgen som jag ville ha kvar. Det hade inte fått plats att spara alla på SIM-kortet, därför höll jag fast vid min telefon. Men så en dag råkade jag av misstag (det var faktiskt inte meningen) radera alla meddelandena. Det kändes vemodigt, men jag kunde inget göra åt saken. Efter den tragiska incidenten, kunde jag lika väl byta telefon. Så nu är det gjort. Say hello to my new assistant!