Det finns ett ämne som jag länge har velat skriva om, nämligen framtiden. Redan i somras kom tankarna, men jag har svårt att sätta ord på dessa abstrakta funderingar. Men jag vill skriva och få er att förstå. Press klarar jag inte av, därför skriver jag ner mina tankar efter hand. Ni ska få ta del av några rader då och då. Tanken är att ni hittar inläggen under kategorin "Kärlekslivet" och "Nära Hjärtat".

---

Jag och Rickard har varit tillsammans i över två år. När vi fick kontakt var jag fjorton år, skulle fylla femton i slutet av våren. Rickard var arton och fyllde nitton någon månad efter att vi fick kontakt. Vi blev ihop sommaren 2008, efter att ha haft kontakt via internet i halvår. Distansförhållandet pågick i ett år, sen kände jag att det inte fungerade längre. Jag kände mig ensam och behovet efter min älskade var stort. Rickard kände nog likadant, för i slutet av 2009 tog han beslutet att flytta till min stad. Han flyttade för min skull, för vår skull. Jag tror aldrig att jag kommer förstå hans enorma kärlek till mig...

En dag kommer jag bli vuxen nog. Jag kommer flytta hemifrån och jag kommer att klara av det. Frågan är hur långt ifrån mitt hem jag är beredd att bo. Min ö har alltid kommit i första hand, det är på den jag hör hemma. Men Rickard känner sig inte hemma här. Det är inte det att folk här ute inte beter sig väl. Min pojkvän känner inte samma gemenskap som jag gör, så enkelt är det. Jag accepterar det, trots att det i vissa stunder är svårt.
Personen jag håller kär flyttade till mig för vår skull, för att vårt förhållande inte skulle ta slut. En dag vill jag göra det samma för honom, men jag vet inte vad jag är beredd att offra. Det krävs mycket, för att jag ska lämna min ö utan tårar. Det kommer krävas mod, styrka och kärlek - men jag vet inte om ens det är tillräckligt. Min ö är det finaste jag har och jag vet inte om jag är beredd att offra den för kärlekens skull.


Min ö är det finaste jag har.
Bilden är tagen den 15 juli 2010.