Jag gick tidigare från skolan idag! Min del av grupparbetet blev klart och efter det ville jag inte sitta kvar mer. Det är ju faktiskt fredag. Helg!
Små saker gör att jag är väldigt glad idag. Och det känns aningen märkligt. Efter att ha varit nere på en låg nivå de senaste dagarna, känns det nu konstigt att jag faktiskt mår ganska bra. Jag måste ha förträngt det som känns jobbigt... Men jag mår i alla fall bra nu och ska försöka blogga mer. För ni uppskattar min blogg, det vet jag. Se bara på statistiken:

Jag må ha skrivit få inlägg, men jag har inte lämnat bloggvärlden. Det har läskigt nog gått bättre för bloggen, när jag inte skrivit några inlägg. Ska jag ta det som en förolämpning eller bara se det som... en slump?
En ökad statistik (som förmodligen bara är tillfällig och inte speciellt stor) är en av de små faktorer som får mig att bli glad. Också en liten händelse som jag fick ta del av igår; Jag fick åka polisbil! Och jag är en otroligt känslosam person och reagerade därför väldigt starkt på detta. Ni ska inte tro att jag satt i baksättet, för jag satt fram. Och jag var heller ingen brottslig, bara en vanlig medpassagerare. Ungdomsgruppen som jag är med i hade nämligen besök av en polis. Han var där och berättade och vi fick ställa frågor. Otroligt intressant och ashäftigt (för att uttrycka det så tydligen som möjligt) att åka polisbil!
Mitt glada humör gör att jag inte reagerar lika starkt på jobbiga saker, som jag antagligen hade gjort om jag varit på ett mer "normalt" humör. Jag kan ta ett exempel; åker två hållplatser med spårvagnen och efter det visar det sig att det är stopp. Vagnen står stilla och bara står. I vanliga fall hade jag blivit stressad och förtvivlad. Hade förmodligen gått av vagnen, som många andra gjorde. Det hade heller inte förvånat mig om jag hade skyndat som en galning till några hållplatser bort, för att hoppa på en annan spårvagn. Jag är överstressad - jämt - men idag lyckades jag hålla mig lugn. Satt lydigt kvar på vagnen och väntade. Jag känner mig lite stolt.

Mitt goda humör ska hålla i sig. Garanterat. Annars vill jag inte vara med längre. (Jag må vara glad, men också trotsig titt som tätt.) Hela jag ser fram emot de kommande inlägg som kommer dyka upp idag. Här ska bloggas! Dessutom väntar en fredagskväll med Rickard och jag har verkligen längtat efter det.