Föreläsningen har knappt börjat, innan den första frågan ställs. Läraren tar det med ro. Frågor är ju roligt att få och som lärare tror jag att intresserade elever uppskattas. Frågan besvaras och nu börjar läraren gå igenom dagens ämne. Jag sitter med stora ögon och blicken koncentrerat fäst på tavlan som fylls med ord, nya begrepp och förklaringar i kortfattade versioner. Efter fem minuter kommer den första frågan - den tyder på att det är ett svårt ämne och på att några i klassrummet har svårt att hänga med på allt det nya. För mig är det helt okej att än en gång få resonemanget förklarat för mig. Frågan blir besvarad, läraren fortsätter. Fem minuter hinner gå, innan nästa fråga ställs. Denna gång är det inte något svårt som bör förklaras, eleven i fråga har bara inte lyssnat. Läraren upprepar sig och fortsätter sedan. Fem minuter, nästa fråga. Några i klassen börjar stöna. "- Han sa ju precis det...". Läraren ler ursäktande och vänder sig mot eleven för att ge denne en förklaring. Detta sker flera gånger och för varje fråga som ställs, undrar jag vad det egentligen är som händer. Fråga efter fråga, en var femte minut, bevisar att många av eleverna inte ens lyssnar på läraren. Fler elever i klassen börjar störa sig på detta och uttrycker sin misstro - jag är mest tyst och försöker hålla irritationen på avstånd. Frågorna blir bara dummare och dummare. Eller kanske går jag bara i en klass med ignoranta elever... Det är svårt att veta, eftersom steget mellan dum och ignorant - och i värsta fall arrogant - inte är så stort. Det gäller att hålla tungan i styr, annars uppfattas man lätt som korkad.

Självklart kan man då och då slänga ut sig påståenden som i alla lägen inte är helt genomtänkta - men en fråga var femte minut?! Det är inte alltid samma elev som räcker upp handen, men någonting är det tydligen med eleverna. Jag suckar åt deras förlust, tycker det är synd att intresset för att lära sig om världen inte intresserar dem. Samtidigt ler jag för mig själv; så länge jag är tyst och undviker att uttalar mig rent av korkat, verkar i alla fall jag vara en av de smartare i klassen (trots att det kanske inte alltid är så). Det är synd att det finns elever som provocerar, utnyttjar uppmärksamheten och ska göra sig märkvärdiga. Det bästa vore om alla lyssnade och ställde frågor utifrån det som de hade svårt att förstå och ville få förklarat för sig ännu en gång. Men så är det ju inte riktigt. En fråga var femte minut - det är den standarden på undervisningen som eleverna tydligen tycker är rimlig. Jag blir rädd. Är eleverna bara dumma eller rent av arroganta med en ignorerande attityd??