Att hålla kärleken vid liv - trots distans

En varm kaffe, en bra bok och några timmars egentid framför mig.

Jag och Rickard ses inte så ofta, eftersom vi har återgått till distansförhållande. Att jag jobbar en hel del under sommaren hindrar oss också från att ses. Jag har många gånger funderat på om jag gör rätt som jobbar i sommar, då jag kanske borde ha använt min långa ledighet från skolan till att vara tillsammans med Rickard. Men vi försöker. Jag var uppe hos honom nu i helgen, då jag hade två lediga dagar i rad. Efter jobbet i lördags tog jag tåget upp till Stockholm. Vi fick resan för ett billigt pris, då jag valde att ta det långsamma tåget och på så sätt utnyttja mitt kort som gäller hela vägen till Töreboda. De knappt två dygnen vi hade i varandra närhet blev intensiva, men inte alls stressiga. Vi var tillsammans - det viktigaste - och sen att det blev lite spontana äventyr tyckte vi båda två var roligt. När jag tog tåget hem igår kväll kändes det tungt, men vi har redan börjat räkna ner till nästa gång. Tjugosju dagar kvar. Då stannar jag en vecka...

Trots distansen gör vi vårt bästa för att hålla kärleken vid liv. Vi vet båda vad som krävs av oss och är det någon som kan visa kärlek när det väl gäller så är det Rickard. Med tiden har vi båda kommit underfund med att tid tillsammans är ett måste för att vi ska kunna utvecklas i vårt förhållande. Jag har därför förhoppningar om att kunna åka upp oftare i höst, kanske fler än endast en gång per månad. Jag vill ju vara hos honom.
Det är inte lätt, men vem har sagt att det är det. Visst tar det tid att åka tåg, men jag gör det så gärna. Så länge jag får vara honom nära, personen jag håller kär.

Du kan ju alltid använda tågtiden till att plugga på när du börjar skolan i höst igen. Det kommer gå bra, allt går om man vill, som jag brukar skriva till dej. Och du vet att jag beundrar dej och din styrka att du klarar av detta.



Kram

du skriver bra, fast det har jag väl redan sagt ... men vill att du ska vara riktigt medveten om det!

vad pluggar du till? (om man får fråga, vill säga).



ni två kommer att klara av att hålla kärleken igång! <3

Det är verkligen starkt gjort att klara av ett distansförhållande. Själv skulle jag aldrig göra det. Är jag kär så vill jag kunna vara med personen jämt. (Inte påtvingat eller åt det psykotiska hållet men du fattar) :P Jag och Robin har aldrig varit ifrån varandra i mer än 2 dygn på raken, under snart 5 års tid.

SV: Jo jag jobbar, fast ideellt. Men ska ha min första lediga vecka nästa vecka faktiskt!

Usch, ja det där är inte lätt med distansförhållande. Tycker ändå det är väldigt starkt av dig att bolla de och jobbet samtidigt.

Åhh va fint inlägg, jag önskar er all lycka! :) SV: det har du så rätt i. :) Ha en bra dag nu. Kramis

I bland kan distansen vara bra, man får längta efter varandra, och jobba på förhållandet på ett annat sätt. Det är jag lite rädd för nu när jag och Jonas bara kommer bo ca 3 min i från varandra med pendeln, hur kommer vårt förhållande bli nu!?..



Sv: I detta fall så var det inte jag som var det stora problemet, utan personen i fråga kan inte hantera stress. MEn allt är lugnt nu iaf.

Tack för din omtanke vännen, tänker på dig med och när du kommer till stockholm i höst så är du/ni välkommna att hälsa på! :)



Kram