Utkast 6 juli

Min närvaro är begränsad. Jag lever, men min existens grundar sig i en annan tid. Blickar jag inte bakåt, är mitt synfält fokuserat vid horisonten. Framtiden. Jag har svårt att leva i nuet. Det är så mycket lättare att minnas eller drömma. Det som sker nu har jag svårt att ta till mig. Inspirationen saknas i många stunder och det gör mig lätt frustrerad. Extra energi finns i reserv och det är den jag använder mig utav. Mer än dag för dag har jag svårt att ta åt mig. Samtidigt är min närvaro en annan; jag finns, men lever på annat håll. Det får mig att tappa greppet.

En av anledningarna till varför jag är frånvarande. Jag saknar bloggen, men har svårt att sätta mig här. Frustration. Olust. Saknad. Och i ovanligt tillstånd. En kombination som jag har varit med om förut; och den leder till passivitet. Men jag finns, existerar. Men på ett annat håll.

Sv: Tack!

Jo, jag har läst om resan, det låter riktigt intressant. Jag känner igen det där med att inte komma igång ordentligt efter en resa. Efter min och kompisarnas Kreta-resa gick jag bara och tänkte på Kreta veckan efter att vi kommit hem :P Även ännu förekommer en del Kreta tankar x)

Åh, jag känner igen mig. Men du, är det inte ganska bra, att vara lite frånvarande eller snarare, närvarande någon annanstans? Fortsätt så om det känns bra tycker jag.



Kramar!