Jag hör ungdomar som delar med sig av sin information från Liseberg. De har fått schema, typiska kläder som påminner om Liseberg och deras inställning är mest bara positiv. Och så finns jag, en av många som blev nekad att arbeta på nöjesfältet. När jag var där på konsert för någon vecka sedan, kändes det som ett misslyckande att se lisebergarna i arbete. "Jag kunde ha varit en av dem", tänkte jag sorgset för mig själv. Men jag försöker hålla modet uppe. Jobbet som jag har fått inför sommaren är inte helt dumt det heller. Och vad är egentligen roligast? Jag överväger och diskuterar med mig själv angående om det verkligen är så roligt att tillbringa sommaren i en glasskiosk på Liseberg. Men det är stämningen - hela grejen med att jobba på Liseberg - som lockar så otroligt! Man kan hoppas att jag får känna den känslan ändå, trots att arbete på nöjesfältet inte ligger för mig denna sommar.

Avslaget har tagit hårt på mig. Jag försöker slå bort besvikelsen och tänka på den glädjen som jag känner. Det är en inre ro som sprider sig i kroppen, då jag är förväntansfull inför jobbet som jag faktiskt har fått.