Jag står vid sidan av
Under mina unga år har jag lärt känna mig själv, men jag trivs inte med min egen närvaro. Jag känner mig konstant utanför när jag vistas i samhället som vi alla lever i. Det är en oro för att bli ensam kvar.
Alla andra verkar leva och utvecklas, men jag tycks inte komma någonvart. Jag går vid sidan av; ser folk hitta sig själva, uppnå sina drömmar och finna en egen stil. Men jag - men jag då!?
Det resulterar alltid i att jag går bredvid ensamheten. Aldrig på egen hand, alltid tillsammans med min gifta man, med min giftiga man. Vi går tillsammans.
Sv; Tackar :)
Svar; Aha okej tack :)
Det gäller att börja försöka älska den man är, det är svårt att bli någonannan. Man kan inte hjälpa att man föddes såhär, alla är verkligen bra på sina egna vis. Va dig själv och ta hand om dig. Ta på dig de kläderna du tycker är snygga och gör de du vill, så kommer de gå! Lycka till fina du!
sv: jag vaknar - skolan - pluggar - kommer hem - äter - tränar, så är mina vardagar konstant hela tiden, det är verkligen sjukt tråkigt men jag har inte så mycket val när jag har så fruktansvärt mycket, men idag har jag verkligen levt livet och de är en sååånn härlig känsla :D
kramis♥
sv; Ja visst är hon :)
svar: du ska inte skylla det på dig. Du kunde ju sj inte veta om skolan var bra eller inte, även om man har cahnsen att byta. De är skolans plikt att lära ut, det är inte vi elever plikt att hitta rätt skola som lär ut ... alltså alla skolor ska lära ut lika mkt, sen kan det variera på sättet man lär ut kunskapen på.
Jasmine, du är inte ensam! det är ofta man får höra det, men jag menar det - Jag finns! <3
Även om jag inte känner dig så väl och även om jag inte har träffat dig ngn gång så gillar jag dig. Jag ser upp till dig.
Du utvecklas. Kolla på dina första inlägg på denna blogg. kolla på oktober 2008, du har utvecklats! och du gör det just nu. Det du känner nu kommer göra dig starkare och mer förståndig!
vad är alla dessa känlor baserad på? Är det ngt du alltid känner eller bara ngt som du känner nu, p.g.a ngn händelse?<33
fin blogg :)
Vet vad du menar, jämnåriga åker på backpackingresor, hittar drömjobb, läser utbildningar de vill, lyckas leta reda på fantastiska förhållanden. Här står jag. Men låt inte ensamheten äga dig, det finns något fantastiskt framöver för dig också.
Är dina pigga så de gör mycket? Som mina då. Men dom bor väldigt långt bort, de bor neråt ditt håll faktiskt, nästan i alla fall, har bara farmor nära och hon är så risig i kroppen så är mest jag som gör det praktiska när jag är där. Vilket inte gör mig ett enda dugg.
Tack fina, detsamma, lyssnar alltid. <3
Okej, låter vettigt, men stressigt :P Detär inte så många helger på en månad.
Japp, såg Melodifestivalen, inte mycket att se. Funderar på hur juryn som tar ut låtarna tänker. Hoppas de har låg lön i alla fall, de gör ett uselt jobb. Vad tyckte du då?
kramar
