Jag hade helst av allt velat vara kvar hos Rickard några dagar till. Visst har jag längtat hem till mitt rum och till ett skrivbord fullt av kortmaterial, men att vara hemma igen gör att jag blir påmind om vardagen. Jag hann knappt stiga av tåget innan första motgången gick rakt in i mig. På grund av felaktig information från Västtrafik (Nähä?!) tvingades jag betala mer än tänkt för resan hem (tur för dem att bussen var sen så att jag hann). Dessutom har mitt bibliotekskort gått ut - bara så där..? Och mitt i all denna irritation har jag långa håltimmar och dålig självkänsla. Det kändes bra på tåget hem igår (trots illamående och klump i halsen), men nu ångrar jag att jag åkte femtio mil genom landet. Vardagen tilltalar mig inte.