Ni som bryr er om och är intresserade av att veta hur min framtid ser ut finns faktiskt och era frågor gör mig glad. Det känns som att jag har betydelse; kanske inte som den största delen i just ert liv, men att jag faktiskt får en tanke då och då... Tack, detta inlägg är till er... Och till alla andra fina människor som läser.

Att Rickard har fått en lägenhet i Storstockholm känns både overkligt och konkret. Äntligen kan vi skapa oss en vettig relation, ett förhållande som inte byggs upp av saknad och förväntan om vart annat. Snart kan vi leva tillsammans, dela en vardag och faktiskt ta vara på varandra - natt som dag.

Men först; jag ska skaffa mig ett jobb och förhoppningsvis lyckas jag få ett inom de kommande månaderna. Jag skulle bli så glad om jag kunde få en anställning - både som ett tecken på att jag duger i arbetslivet och som ett startskott på det som ska bli min och Rickard's relation på en mer seriös nivå. Jag försöker att vara realistisk vad gäller arbetssökandet. Än så länge håller jag mig till att söka tjänster som jag verkligen vill ha och som jag tror att jag möjligen kan få. Om denna taktik inte fungerar ska jag sänka mina krav och ta mig an sanningen; utan utbildning kommer man inte långt. Men det är ett senare problem. Just nu får tankarna kring framtiden mig att sväva på rosa moln. Jag tänker inte långt, bara några månader eller så, men det är tillräckligt för att hjärtat ska slå några extra slag.

Tidigare inlägg: Ett lägenhetskontrakt.