Är det något som kan få mig att tappa greppet totalt så är det dålig framförhållning. När mina planer raseras blir jag ofta mycket fokuserad på att lösa det lilla problemet som uppstått, något som får min hjärna att gå på högvarv. Det är inget jobbigt med det; att planera är roligt tycker jag och jag är mer än villig att anpassa mig efter spontana infall. Däremot har jag väldigt svårt för att rätta in mig i ledet när jag tvingas omstrukturera i sista stund.

Som idag exempelvis, då jag egentligen skulle ha åkt till skolan för avstämning och handledning. Så blev inte fallet och detta meddelades i morse. Jag borde kanske vara glad att lärarna meddelade mig över huvud taget, men ändå; de ändrade dagens planer i sista stund. Jag är så oerhört glad att jag kollade mailen det första jag gjorde efter min långa sovmorgon. Min dag var alltså tvungen att struktureras om. Att åka ut till pappa på ön hade jag bestämt mig för att göra - och jag ville hemskt gärna det, mitt beslut var absolut inget tvång - men jag skulle nu endast åka dit utan att ta mig an något ärende på vägen. Ospontana jag gick runt i tjugo minuter (20 minuter!!) för att bara få ordning på tankarna. Det slutade med att jag var för arg för att göra något vettigt och istället för att ta tag i dagen satte jag mig vid theSims2 och fördrev några timmar tillsammans med simmarna på universitetsområdet.

Det här med dålig framförhållning påverkar mig illa. Jag som planerar och planerar och planerar uppskattar att ha kontroll på de kommande dagarna. Jag antar att jag måste bättra mig, lära mig att anpassa mig efter vad övriga samhället lever för liv och helt enkelt bli mer spontan. Mitt arbete är inte direkt bättre. Jag har tackat ja till att jobba imorgon... De ringde mig i eftermiddags. Det här med framförhållning, jag tror inte att jag ska hoppas på mycket. Men jag försöker vara glad, se det positivt. Jag vill väldigt gärna jobba och att de ringer mig och ber om hjälp på hotellet är något som gör mig skinande glad.

Man kunde önska att planering var något som alla uppskattade och brydde sig om. Dessvärre är det inte så. Och den enda som drabbas av detta är jag själv.