Tala om hur du känner
Det finns många i vårt samhälle som mår mycket dåligt, och det gör mig ledsen. Verkligen. För jag undrar hur det har kunnat bli så. Jag själv har alltid känt en distans till det faktum att kunna må så dåliga som dessa personer beskriver. Och jag har många gånger frågat mig själv varför jag inte har hämnat där, inte än så länge.
I min familj har vi alltid varit tydliga med att man ska tala om hur man känner. Det är viktigt att vara ärligt, framför allt mot mig själv. Och visst, jag kan erkänna att det har gjort ont många gånger, men jag kan så här i efterhand se att ärligheten har fått dimman av oro att lätta ganska hastigt. Där har funnits känslor som inte går att förklara, men vi har pratat om det och rett ut tankarna. Funderingarna har skingrat sig och jag har kunnat gå vidare med känslan av att det är lättare att andas.
Att prata med varandra är viktigt. Och vad som är ännu mer nödvändigt om man vill ta sig genom livet på egen hand och med ett starkt sinne som inte sviker i trasiga stunder är att man hela tiden påminner sig själv om att man som egen person är herre över sitt eget liv. Där finns ingen annan som kan bestämma, styra och förklara livets alla gåtor. Frågorna som saknar svar måste man klura ut på egen hand. Det är en del av livet. Och jag gillar det. Jag tycker om att känna att jag är egen, stark nog att klara mig själv och så pass medveten om hur jag mår att jag kan hantera och acceptera att dåliga dagar kommer och går, liksom de bra dagarna.
Oavsett hur man mår måste man kunna se till situationen för vad den är. Det blir alltid bättre, förr eller senare. Och jag tror starkt på att det alltid finns ett ljus – en liten nyans av rosa – i den till synes mörka och svarta tillvaron. Man måste tro, annars kan man inte drömma. Hoppet är det sista som sviker människan, det har jag fått höra hela mitt liv. Och jag tror på de orden. För i stunder då tillvaron har känts grå och livslusten har varit svagare har jag ställt mig en enda fråga; Vill jag dö? Nej. Och vet du varför; För att jag vill veta hur det slutar, jag vill veta om jag lyckas klara av även denna prövning och jag är nyfiken på det som kommer att ske mig längre fram, när världens hav inte tycks lika skrämmande.
Bra skrivet gumman!
Håller med dig i det du skriver. Måste bara påminna om att det finns enorm skillnad medan att må dåligt då och då och att må dåligt pga psykisk sjukdom, fysisk sjukdom, utanförskap m.m. En del människor har helt enkelt ingen att prata med, ingen familj att stödja eller så hade de otur med sin familj och de gör med skada än nytta... Du skriver att du undrar hur det kommer sig att så många i samhället mår så dåligt och det är en mycket bra fråga. Jag kan inte svaret men en sak är jag ganska säker på: för att hitta svaret måste vi se längre än våra egna liv och försöka sätta oss i en annans situation. Att "må dåligt" verkar ha blivit en ganska missförstådd fras där alla sorters problem blandas i en röra... Alla har problem men inte lika mycket, lika ofta, lika stora problem, samma sorts problem och alla har långt ifrån samma förutsättningar att hantera sina problem. Det kan vara en av många förklaringar till varför vissa verkar klara sig hyfsat bra i livet och hantera motgångar medan andra verkar gå under...
Det är så sant som du säger - det är otroligt viktigt att prata! Brukar vara dåligt på att få ur mig mina tankar, och går i stället och ojar mig över mitt missnöje. Jag ska se till att bli bättre på att prata om hur jag mår, och uppmuntra andra till att göra detsamma!
Det är verkligen jätteviktigt att prata om när man mår dåligt. Bra att ni varit noga med det i din familj.
Tyvärr är jag själv alldeles för dålig för att berätta när jag mår dåligt och tala om det. Jag är en människa som håller allt inom mig till det längsta trots att jag vet att det inte är bra.
Jag är bra på att stötta andra som mår dåligt men när det kommer till mig själv är det värre.
Nej jag har inte sett "En gång i Phuket", var den bra? Tycker den verkar lite överdriven för min smak.
Hoppas verkligen din skaparlust hittar tillbaks.
Kramar
Jag tror också att det finns ett ljus bakom allt, det kan bli bra :) men man behöver verkligen någon att kunna prata med.
ÅÅ visst gör de:D har du någon favorit fazergodis?:D deras marianne chokladkaka e ubergod:D
Den filmen tänkte jag o min syster se i helgen också men jag blev sjuk :/ var den rolig?:D
Fy det är så jobbigt när man känner så :/ just nu går de bra i skolan, hade superskoj idag verkligen :D
Massa kramar :)
Svar: Ja, det var en fin dag. :)
Jag läste Kristina Ohlsson's tredje bok "Änglavakter", väldigt bra bok :) Gillar hennes deckare :)
sv: tackar! :)
Sött blogg du har...
Vill du ha fler besökare till din blogg så kolla gärna min! :)
sv: tack så jättemycket!! :)
Sv: Tack så mycket! Har dock inte fotat så mycket, men det blir när jag kan köpa min egen kamera..
Hoppas du mår bra!?
Kramar
re. tack så mycket. vad glad man blir!
Sjukt bra skrivet!!
