Lite av en desperat hemmafru
På tal om deg, bakverk och tid i köket så börjar jag känna mig som en hemmafru. Jag bakar gärna, diskar när det behövs (eller när det inte är katastrof) och jag går gärna runt med förkläde och med slev i högsta hugg. Att få rå om och göra R glad har jag faktiskt ingenting emot. Som min kära pappa så fint brukar säga; "Det är mycket roligare att laga mat och anstränga sig när det finns någon att äta tillsammans med.", hans ord är sanning rakt igenom. Jag känner det samma. Att vara lite av en hemmafru tycker jag bara är mysigt, min roll i köket ser jag som viktig och jag gör det gärna till en hobby. Dock skall erkännas att jag inte vill gå hemma på heltid. Att bli försörjd är inget jag strävar efter; jag har som mål att klara sig själv. Men det behöver inte betyda att jag säger upp min uppgift som kvinna; att stå i köket. Tycka vad man vill, diskriminerande eller ej, många män är lata och det finns få av det manliga släktet som tycker om att vistas i köket längre tid än nödvändigt. Fördomar, dessa fördomar - jag tycker att det är charmigt.
Öppet för diskussion!
Julia, jag vet att du finner detta intressant. <3
SV: tack så mycket :D Jag blev faktiskt otroligt nöjd med dessa bilder :)
Sv: Tack sötis! Ja, jag tyckte Spanien hade så himla mycket fint i accessoar-väg så satsade extra mycket på det denna resan! :) Tack, dsm! Kram! :)
svar: tack så mycket, det glädjer mig att höra! :D
Baka äppelpaj är ju aldrig fel men jag förstår din rastlöshet, man vill ju så gärna få göra saker.
gott med äppelpaj!
hoppas du får ett jobb snart också då!:)
Det där citatet av din pappa har jag hört förut. Av min roomie. Eller något liknande har hon sagt iallafall. Tydligen så är det mycket roligare att göra efterrätter nu då jag bor här... :)
Och det om kvinnor i köket stämmer inte alls in på mig. Jag spenderar gärna så lite tid i köket som det är möjligt. Ibland får jag mina ryck förstås, men det händer väldigt sällan. Jag hoppas lite på att jag nån gång gifter mig med någon som älskar att laga mat. Konstigare saker har ju hänt, liksom. ;p
SV; Håller fullständigt med dig om att det är en konst att kunna uppskatta det lilla i livet, mycket användbart:)
Hoppas du snart hittar ett jobb!
Det är sanning i det att laga mat till eller med andra är kul, men kan vara mysigt till sig själv med!
Du finner snart ett jobb, var aktiv, leta ut CV:n och sök på nätet!
SV:Jag har föreläsningar under dagarna, lite då cohd å, och ibland ledig, dagarna ser typ helt olika ut! Så svårt att säga sådär exakt :S
puss
Tycker du kan ta en paus från ditt hemmafruarbete nån dag och träffa mig på en fika eller nåt. Jag är själv hemmafru varje torsdag. :D
sv: tack snälla du! Blir så himla glad av dina kommentarer! :)
Här hemma är det precis tvärtom. Jag avskyr att laga mat och stå i köket (om det inte handlar om bakning) medan min sambo hade en tidig dröm om att bli kock. :D
Haha, jaadu, du förstod förstås genast att jag skulle reagera på det här, tack för att du bjöd in till diskussion.
Det jag tycker är att det är självklart att man ska baka, laga mat eller städa om man tycker det är roligt. Jag tycker själv att det är hemskt roligt att laga mat. Och när jag och Erik bodde ihop var det jag som stod för matlagningen. Dock det där "Min uppgift som kvinna"... jag blir så genomjävla arg när det argumentet används. Därför om man kan gömma sig bakom tradition angående kvinnor och män så skulle det vara vår uppgift som kvinna att bli försörjd, städa, laga mat, vara hemma med barnen, inte få lön... går man riktigt långt bak skulle traditionen om vår uppgift och roll som kvinna säga att vi är orena när vi har mens, att vi ska stenas om vi har utomäktenskapligt samboskap eller samlag, att vi inte får visa håret och så vidare.
Man ska få vara hemmafru bäst man vill, jag skulle själv ÄLSKA att arbeta i hemmet, men det är just de där samhälleliga förväntningarna och könsrollerna och patriarkatet som gör mig så förbannad. För det leder till samhälleliga sociala bojor där valfrihet och jämnställdhet inte är en verklighet.
Jag tycker att ditt inlägg är bra och jag hoppas att jag uttryckte mig OK, så att du förstår att jag inte blir arg på dig eller ditt resonemang, utan den ojämnställdhet och norm som råder. Fortsätt baka äppelpaj och var den underbara person du är. Det underbara kvinna du är :)
Åh, det låter så argt. Förstå mig rätt, det är inte det du skrev som gör mig upprörd alls utan den mer allmänna attityden till manlig och kvinnlig roll i samhället :P Vill poängtera det lite extra. Det är alltså inte ditt inlägg, utan hela könsrollsfrågan som jag kommenterade i princip.
Svar: Ja, de var jättefina ihop, hela familjen, det var riktigt kul att få äran att ta deras bröllopsporträtt :)
lycka till med jobbsökandet! det löser sig säkert om än det kan ta lite tid!:)
Din pappa har så rätt i sina ord verkligen.
Själv trivs jag bra med att gå hemma, vet inte om jag skulle fixa ett jobb så som mitt mående är vissa dagar, men jag beundrar er som vill göra annat. Önskar jag var sådan också.
Kramar
Mums!
