Med drömmar om en framtid

Vi har varit en tvåsamhet de senaste åren. Jag och R har för det mesta under våra år tillsammans haft distans, men vi har också fått snudda vid det som kallas för samboskap. Vi har knutit våra band allt hårdare, allt på grund av visionen som vi har strävat efter sen första stund. Förhoppningen om att det en dag kommer att bli så mycket lättare har fått oss att hålla ihop under alla dessa år. Drömmar om en framtid med möjligheter att utveckla vår relation har funnits med oss sen den första helgen som vi tillbringade i varandras sällskap. Vi var unga då, femton och nitton år, men vi hade förmågan att stanna upp samt modet att våga öppna upp oss inför varandra.

Jag och R har varit tillsammans i över fyra år. Det är en lång tid och jag är själv förundrad över att vi har klarat så många år som ett par. Samtidigt är jag inte förvånad... Jag är R's första och han är min. Vi har inte upplevt något annat än det som vi två delar och på så sätt vet varken jag eller R hur det egentligen är att ha en kärleksrelation med en obefintlig distans.

Med drömmar om en framtid, det är det som har hållit oss samman. När distansen nu inte längre finns närvarande, handlar det om att våga på nytt. För vi har ett avslutat kapitel och vi har fått möjligheten att börja skriva på ett nytt.

Har du flyttat upp?? Fått jobb?? Hinner inte riktigt med bloggandet just nu, men uppdatera mej gärna=))

Åh, tvåsamhet är fint. Jag tycker om kärlek när den är på distans, så att jag hinner sakna A lite och speciellt nu när han åker lite hur som helst och vi "missar" någon helg emellanåt.

De fem månader han och jag, varit vi, känns som fem år. Vi känner inte varandra rakt igenom och kommer mest troligt aldrig att göra det heller, möjligtvis om vi tillbringar drömmen om att vara ett par tills livet tar slut. Det känns sagoaktigt att önska på detta vis men jag hoppas verkligen att vi - som hittills - kan lösa problem tillsammans, genom livets bok.

Att plöja igenom kapitel för kapitel i en relation är både fantastiskt och krävande.

SV: Tack så mycket. Ja delmål är verkligen ett stort steg när det gäller det mesta, även utanför viktminskningsförsök, de är ju en hjälp på vägen - en spark i baken! Jag borde använda den "tekniken" till mitt arbetssökande. Hm...

Drömmar och förhoppningar är precis vad jag har gällande mig och A. Han vill lika mycket som mig och det gör att jag tror ännu mer på oss. Det värmer mig när jag får skriva om honom och kärleken till honom känns äkta, om jag får jämföra med mina två tidigare förhållanden.
Innan jag "hittade" A hade jag bestämt mig för att jag aldrig åter skulle gå in i en kärleksrelation, jag skulle skaffa mig en hund och en lägenhet. Sedan var det bra. Och nu står jag här, både stark och svag av kärlek.

Jo det är ju faktiskt halva jobbet. Dock behöver det göras en liten ändring, en bild och kontaktuppgifter insåg jag igårkväll att jag glömt lägga till. Dumt bara att ett CV inte hjälper mig eftersom det bara är fyllt utav feriearbeten på bageri. Städa kan väl de flesta då det allt som oftast ingår på samtliga arbetsplatser. Jag ska ta tag i det här. Jag ska. Snart.

Mina föräldrar stöttar mig på det vis att de är "hårda" och vill få ut mig på arbetsmarknaden, jag vet ju att det är för mitt eget bästa de "tjatar" men det känns ändå som en stor press - vilket det självfallet även är.
Jag är riktigt tacksam att jag får skriva av mig, det ska du veta. Stort tack till dig, Jasmine!


Kram

Som jag skrivit så många gånger till dig innan, jag beundrar att ni har lyckats hålla ihop så här länge trots avståndet som ni haft mellan er. Det låter så fint när du skrivet att ni nu kan börja på ett nytt kapitel, nu som sambos:)
Kramar

Vad starkt att ni lyckats hålla ihop så länge :)

Är så underbart att ni var så unga när vi träffades och ändå hållit ihop trots distansen. Jag tro absolut på att det gjort ert förhållande ännu starkare.
Och nu har ni tagit det till ett nytt underbart kapitel.

Hade en sjukt dålig dag igår bara. Lite bättre idag.

Kramar

Ja o min träffade oxå unga o nu har vi varit tsammans i 19!! år! D kommer garanterat att bli ett fantastiskt lärorikt kapitel =).

Sv: Tack! <3

Åh, låter helt underbart. Tvåsamhet är fantastiskt, även om det finns nackdelar också. Men jag tror att du är menade att vara tillsammans, inte att vara ensamma helt & hållet alltid. Grattis till er. <3

Ni har kommit så långt tillsammans. Det tycker jag är fint, starkt och romantiskt. <3

Oj^^

Och det här är det viktigaste kapitlet, det som kommer nu. Det är nu ni lever det ni byggt under dessa fyra år. Det är nu det visar sig om ni är starka nog, var för sig och tillsammans, så att ni klarar livet.
Pjamas här, bara pjamas!! XD

Kändes bra rent samvete och lugn att veta, verkligen veta, hur det är och hur jag uppfattar hennes och vår situation, men det jag reste för att se och träffa var inte i närheten av så bra som jag hoppats. Farmor förblir min underbara, fantastiska och bästa farmor man kan ha, men att hon skulle må så här dåligt och vara så här risig, både mentalt och fysiskt, hade jag inte förväntat mig. Räknade lite mer som när farfar fick en stroke, men det här var mycket värre.. :*(

Hur mår du?
kramar

Det är en riktig lång tid, hopas att få tilbringa den tiden med någon jag med snart!

SV: Nejmen precis, alla lycla till dig!

Haha, har du missat det? :O Lägger upp bilder då och då, var ett tag sen sist nu! :/ men du finner en massa här: http://fjaelkis.blogg.se/category/mina-bilderskisserteckningarmalningar.html

PUssss nattii

Dina bilder såklart! :D kram!

fint skrivet :) lycka till med allt!

Ni är så starka och fina!