Självkänsla
Det här med självkänsla är svårt. Jag är väldigt mån om att ge andra beröm, för jag vet själv hur viktigt det är. Samtidigt är jag sårbar; jag behöver bekräftelse och jag behöver bli sedd - annars slutar jag att fungera "normalt". Jag tror att det här med bekräftelse och gemenskap har varit bristvara i mitt liv de senaste åren. Det har gått för lång tid utan givande resultat. Jag har tappat bort mig, jag hittar inget som jag finner intressant. Jag har inget direkt intresse med ett tydligt mål som jag strävar efter. De jag hade försvann för år sedan, då utanförskap och ensamhet blev vardag.
Att ta sig upp är svårt och jag försöker ibland, andra dagar ser jag ingen mening med det. Jag går tillbaka i arkivet, ser mitt liv ur en objektiv vinkel, analyserar och försöker förstå varför det har blivit såhär. Jag vill inte skylla ifrån mig, samtidigt undrar jag hur många fel en enskild människa kan göra.
Jag känner igen mig i det du skriver. En gång i tiden var min självkänsla så låg så att jag verkligen trodde att jag inte var något värd. Idag är det mycket bättre, men helt bra är det inte. Eller det beror på vad man jämför med förstås. För att vara mig och med tanke på vad jag har gått igenom så kan jag se det som bra ibland, men om man jämför med hur det skulle kunna vara så är det inte helt bra. Men det är ju som med så mycket annat - något som man får jobba på. Något som jag tror kan hjälpa är att man gör något som självkänslan säger att man inte kan/får/borde göra och sen då man ser att det gick bra så växer självkänslan med tiden.
SV: Tack så mycket, och jag är supernöjd! :)
Bra skrivet! Min självkänsla är tyvär inte så hög pga av vissa anledningar
Dina texter berör verkligen Jasmine <3
sv: Tack snälla för dina fina ord hos mig! Jag förstår att du hoppas det :)
Ha en fin kväll!
Kram
sv: fina du, så ska du inte tänka! Alla blir bra på bild :)
Åh vad jobbigt vännen! Jag hade det också sådär som du beskriver det första året efter jag hade gått ur gymnasiet. Jag känner igen mig i precis allt du beskriver men tro mig att det blir bättre sen. :)
Vissa dagar känns allt värdelöst och hopplöst, vilket livet kan vara emellanåt, men om man kämpar kommer man bort från dom dagarna, även om de kommer åter lite då och då, eller ja, oftare för vissa. Du är inte dålig för att du bär på såna här tankar.
Såna icke-dagar behövs dom också. Då man inte gör något vettigt överhuvudtaget, bara kämpar för att inte må ännu sämre.
Är i Sthlm från 10.00 till ja typ lunch. Längre om du har lust att ses?
kramar
Vad fint du skriver. Hoppas att du finner dig själv igen :)
Ungefär så har jag också känt:/
Känner verkligen igen mig!
Hej.
Känner också igen mig.
önskar att alla hade sin självkänsla på topp jämt.
Det tar en stund att jobba upp självkänslan men när man gjort det måste det ju kännas underbart.
Tack fina du för dina rader, jag blev verkligen jätte glad och uppmuntrad - sånt ger mig mer självförtroende :)
Jag har varit helt värdelöst kass på att skriva till dig och många andra med.
Någon dag skall jag skriva lite mer vad som hänt och varför jag har ptsd men kan inte ännu.
ps: dina kort de är ju underbara!
Många STORA kramar
