Vänner i huvudstaden
När R flyttade ner till Göteborg hade han ett jobb att gå till varje dag. Han trivdes, det gjorde han, men när jag inte var hemma hos honom på kvällar och helger kände han sig ensam. Det kändes nog inte värt att bo på Västkusten eftersom hans vänner och familj fanns på andra sidan av landet. Jag klandrar inte R för att han flyttade tillbaka till Stockholm, istället har jag försökt att förstå. Jag tror att vi båda lärde oss något av det misstaget och just därför är jag väldigt mån om att det inte ska ske mig. Jag skall ju också flytta; denna gång är det jag som lämnar Västkusten och reser till andra sidan av landet - och förhoppningsvis flyttar jag inte tillbaka inom de närmaste åren...
Jag funderar varje dag på hur jag kommer att trivas i huvudstaden. Ett liv i storstad passar inte mig, jag tycker inte om när det är mycket folk omkring mig och jag kan ofta vara konservativ när det kommer till vardagen. Jag vill att det skall vara som det alltid har varit; förändringar skrämmer mig.
Att spendera tid på ett café
Det känns trots allt helt okej att flytta till Stockholm, när det väl sker. I första hand för att R finns här och för att jag kommer bo med honom, men också för att jag har skapat mig ett litet kontaktnät. Ni är några läsare som kommer från Stora Stockholm och när jag är här finns det ibland en själ som gärna träffar mig. Det gör mig så glad och jag känner mig så omtyckt. Igår fikade jag med en nyfunnen vän; hon jobbade på hotellet i somras, skulle flytta tillbaka till det området där R bor och på den vägen kom det fram att hon och R läste franska tillsammans i grundskolan. Världen är bra liten... Vi fikade och kollade i butiker, märkvärdigare än så var det inte. Men just det; att träffa en vän i all enkelhet och bara komma utanför lägenheten gör så stor skillnad. R hade inga bekantskaper i Göteborg, det föll sig inte så. Just därför är jag så glad att jag har funnit vänner i huvudstaden. Det är så mycket lättare att flytta om där finns ett gäng go'a människor som välkomnar en med öppna armar.
Det finns alltid något tungt över att flytta tycker jag. Man kan inte heller veta på förhand huruvida man kommer att trivas eller inte det märker man efter ett tag. Jag tycker inte heller att det är fel att flytta tillbaka då har man bara konstaterat att "Nej det här passade inte mig." Hoppas att du kommer att trivas bra i Stockholm och kunna skapa dig ett liv där.
Jag hade svårt att få vänner när jag pluggade i Stockholm, men det berodde mest på att alla mina pengar gick till att resa hem till Umeå (hade min dåvarande pojkvän hemma) så jag kunde inte hitta på något med någon och sedan så var jag ju inte där när det fanns tid till att umgås. Men om du får ett jobb där det jobbar folk i din egen ålder borde det inte vara något problem. Du ska ju inte åka iväg på helgerna.
SV:
Tack så mycket, vad snällt av dig
sv: Ja, men det har du ju rätt i, det ÄR ju bra att vara stolt och älska sig själv och sin kropp. Men när media och kissie och blondinbella håller på och skriker det ena och det andra får det motsatt effekt. Jag blir misstänksam - varför säger de hela tiden att jag ska älska min kropp, om det nu inte redan är en självklarhet? Varför påminner de mig? DET MÅSTE VARA NÅGOT FEL PÅ MIN KROPP, och så vidare.
Det var det jag menade med att saker som media skriver om i "bästa välmening" kan få motsatt effekt. Man borde ägna sig åt sin egen kropp istället för att ens tänka på andras. Andras kroppar borde vara en icke-fråga. Förstår du vad jag menar eller trollar jag bort mig själv? :P
sv: ja dom blev jättegoda! :)
sv: verkligen! :D
fin bild :D
SV: Tack så mycket, vad glad jag blir! :)
Fin blogg föresten!
Så sant, det är verkligen lättare att flytta om man har någon där som väntar på en, och om man vet att man har vänner och någon att umgås med!
Svar: Tack söta du, vad glad jag blir! :D Kram!
SV; Tack så mycket! Blir så glad:D
Sv: Designen :)
va fin bild, hahah :) btw, lust att lämna en fråga i min frågestund? kram :)
Har du mailat soliden?? fått svar?? Elit??
tänker så det knakar;)
Gott :)
Jag bor i Stockholm och jag träffar gärna dig nån gång! :)
Det finns små delar av sthlm utan folk där man kan tänka, trust me! Det ska jag visa dig :)))) Hör av dig bara om du vill ta en promenad :)))
puss
Jag tycker att du är modig som flyttar :) Oavsätt om du blir kvar där eller inte är du ju då en erfarenhet rikare! :)
mysig bild :)
gott med kaffe!!
Gott det där såg ut :) Det kommer gå bra med flytten!
Jag har aldrig flyttat med känslor inblandade. Eller jo, huset i Domsjö där jag faktiskt spenderade många utav mina första år i livet. Huset som brann ned till grunden några månader efter att vi flyttat ut. Men min biologiska pappa flyttade av ekonomiska skäl, någon mil därifrån, så inte påverkades det vänskapliga nätverket. Nog om det.
Som du skriver blir flytten som man gör den, med känslor och allt inbakat i kakan. Det gäller att intala sig själv att det går bra och att det är ett steg i livet som behövs. Vilket du säkerligen redan börjat klura på.
Personligen skulle jag inte trivas i en allt för stor stad där det vimlar av människor och där det ständigt sker hemska saker. Aldrig i min låda att jag skulle placera mitt krypin i huvudstaden. Och jag är som dig. Förändringar skrämmer mig. Livet man tidigare haft och fortfarande har är ju något man byggt upp efter olika normer.
Jag undrar hur det kommer att bli när jag väl tar steget och flyttar ut ur det som varit mitt hem i drygt femton år. Femton år är en lång tid och jag har hunnit stadga mig, blivit vuxen men sitter fast i det här med att vara arbetslös, vilket i sin tur får mig att känna mig värdelös. Tur att A så bra lyser upp min vardag.
Så otroligt roligt att träffa nya människor på roliga sätt!
Om jag bott i huvudstaden hade jag mer än gärna fikat och kollat in huvudstadens butikutbud, kanske händer det att jag sätter min fot där en dag. Men så länge nöjer jag mig med enkel bloggkontakt. Haha.
