Inte trodde jag att jag skulle trivas så bra i en stor stad som Stockholm. Aldrig hade jag väl kunnat ana att ön en gång skulle lämnas av mig - jag som är så förtjust i att leva i skärgården. Men allt har sin tid och jag ska erkänna - vemodigt men ändå med stolthet och förundran - att jag nog kan trivas bra här uppe i huvudstaden. Förvisso ligger R's lägenhet utanför Stockholm, men det är Stockholms Lokaltrafik som kör även utanför hans port. Vår port.

Hur länge jag blir kvar här är inte bestämt, men jag längtar hem då och då. Inte så att det gör ont, men det finns stunder i mitt liv nere i Göteborg som jag saknar; mammas matlagning, pappas kloka ord, kortmakeriet... Tur är väl att det finns telefoner och alltid möjlighet att åka hem och hälsa på. Och när flyttlasset väl går från Göteborg och mina tillhörigheter har hittat sin plats i lägenheten är jag redo att kalla R's lägenhet för vår. Dock ska jag erkänna att jag redan har tagit kommandot; spisen med tillhörande ugn slutade att fungera och detta samtidigt som jag bakade kanelbullar. Då var det minsann inte okej att det kunde fixas först efter helgen - speciellt inte med tanke på att R flyttade in samma vecka.

Besked från restaurangen som jag besökte - och dessutom provjobbade på under två timmar i fredags - skall ges till mig på onsdag. Först då kan jag gå vidare; antingen med en anställning för en månad framöver eller med att söka fler jobb mer aktivt.

Där jag kan bo, där jag vill bo och där jag är välkommen att bo - det är hemma hos R. I vår lägenhet.