Som om jag slutade att leva

Jag saknar förälskelsen som så lätt kunde drabba mig i unga år. Musik som berörde hela mitt jag, ett samhälle som alltid överraskade, känslor som alltid blommade upp på nytt. Det var länge sedan... Som om jag slutade att leva - på riktigt - när högstadiet stängde sina dörrar, världen öppnade sig och barnsligheten hamnade på fel plats. Som om hon som en gång var jag slutade att finnas, blev någon annan som slutade att andas. Luften var inte längre lika självklar i lungorna. Där kom så mycket emellan. Verkligheten kanske.

- Tack snälla du. Dina ord värmer mig alltid i hjärtat.
Har du lyckats se mycket vårtecken uppe i storstaden ännu?
kramar

- Kanske kommer det då, det är ju bara april ännu. Men jag önskar att det bara kunde explodera med blommor och löv på träden snart. För att inte tala om hur fint det blir när körsbärs och äppleträd börjar blomma:)

kramar

SV: Tack så mycket. =D

Visst är det tråkigt när de passionerade tonåren börjar gå mot sitt slut men sakerna man blir förälskad i blir viktigare och starkare istället :)
Haha ja Sthlm är ingen lätt stad att bo i, väldigt krävande. Efter att ha bott på en ö så är det ju helt klart skillnad :) Märker jag ju själv efter att ha bott i Karlskrona också!
Hoppas du får en fin helg! Kram

Hur har din helg varit vännen och du, vad är det för nytt jobb du fått?
Kramar

Vacker och gripande text <3

Svar: ja det var verkligen en speciell känsla att (äntligen) få hem studentmössan! Nu känns studenten plötsligt mycket närmare och verkligare :)
Kram